Novellblogg om Taylor Lautner

- Det är nog bäst att ni sätter er ner.

Mamma och jag kollade på varandra, vi båda såg ganska oroliga ut. Vi satte oss ner i soffan mitt emot soffan polisen satt i och vi båda kollade på polisen.

- Vi har hittat Kevin. Men ..

- Men vadå? Frågade mamma.

Han tystnade ett tag.

- Vi hittade honom i väggrenen. Han var väldigt skadad. Han ligger på sjukhuset nu.

Jag satte handen för min mun och jag kände hur tårarna började rinna.

- Vi måste åka till honom! Sa mamma till mig.

- Nej. Han har inte besöks tid än. Jag kan ringa er när han är redo okej? Sa polisen till mamma.

Han ställde sig upp och gick ut ur huset. Sedan åkte han där ifrån. Jag kunde verkligen inte få fram några ord så jag gick ut i trädgården. Jag gick längst bort och satte mig i gräset tillsammans med min nya valp som jag förövrigt döpt till Lancelot. Jag satt där ett tag med Lancelot i min famn, jag tänkte på allt. Och jag kramade om honom hårt. Efter ett tag kom Taylor ut till mig, han la handen på min axel och satte sig bredvid mig.

- April.

Jag satte ner Lancelot och kramade om Taylor. Jag började gråta igen. Men jag kände verkligen hur han gav mig kärlek genom hans kram. Vi satt där ett tag och Taylor höll om mig hårt.

- Det blir bra ska du se. Sa han och pussade mig på pannan.

Det gick några timmar och under middagen ringde polisen till mamma.

- Vi kan åka in till akuten nu. Sa mamma.

Taylor var fortfarande kvar, han ville stötta mig fullt ut. Så vi åkte alla tre in till akuten, det tog ungefär 20 minuter och sedan var vi framme. Detta var andra gången på jättekort tid som jag var på sjukhuset. Kändes inte alls bra. Vi gick fram till disken och mamma frågade om Kevin Williams. De visade oss vägen till hans rum och sa att vi behövde vänta några minuter innan vi fick gå in. Vi satte oss utanför på varsin stol. Runt om kring mig var allt vitt, det var vitt stengolv och även väggarna var tapetserade med vita tapeter. Var femte sekund gick det en läkare förbi oss, alla verkade ha riktigt bråttom dit de skulle. Ett tag började jag drömma mig bort till Fuerteventura. Allt var så underbart där, allt var bra. För bra för att vara sant nästan, men ja. Allt var sant.

Några minuter senare kom det ut en sköterska ur rummet och lät oss komma in. Pappa låg i en säng, han hade bandage runt pannan och även runt magen och bröstet. Han var inte vaken när vi kom in, men vi började prata lite smått med honom ändå. Han kunde ju trots allt höra oss. Vi stannade kvar hos honom ett tag och efter drygt en halvtimme vaknade han. Eftersom att han var såpass skadad fick vi inte krama honom. Så vi fick endast stå och kolla på honom när han vaknade upp.

Det kom in en sköterska och började prata med oss alla. Hon berättade vad som hade hänt. Det visade sig att pappa skulle försvara mamma, men då knivhögg Jack Kevin. När mamma sprungit där ifrån slog han till pappa i huvudet så han fick en inre blödning. Vi vet sen inte vad mer som hänt, men vi hittade honom i en väggren några kilometer här ifrån. Så Jack måste dumpat honom där eller något sådant.

Vi åkte lite senare hem igen. Mamma stannade dock kvar hos pappa. Jag föreslog till Taylor att vi skulle åka hem till honom och sova där. För jag vågade inte sova ensam hemma. Inte efter allt detta.

Vi åkte förbi mitt hus för att hämta en liten packning och sedan åkte vi vidare till Taylor. När vi kom hem till honom gick vi direkt in på hans rum. Jag la min packning där och sedan gick vi till köket. Taylor berättade för mig att de var ensamma hemma, för hans föräldrar och Makena var på någon slags fest.

- Vi har ingen mat, ska vi beställa pizza? Frågade Taylor när han öppnade det tomma kylskåpet.

Jag höll med och han ringde direkt till ringpizza. Pizzorna kom 15 minuter senare och vi gick direkt in till köket och åt. Jag var riktigt hungrig så den blev uppäten rätt fort.

- Haha är du hungrig eller? Frågade Taylor.

Jag nickade och fortsatte äta. När vi båda var klara gick vi ner i Taylor och Makenas spelrum. De hade alla möjliga spel och tv-spel där.

- Guitar Hero? Sa Taylor till mig och blinkade med ena ögat.

Jag som aldrig spelat Guitar Hero höll det för mig själv och kaxade lite smått och sa att jag skulle slå honom hur lätt som helst. Han skrattade.

- Slå mig? Haha nejnejnej, skulle inte tro det va! Sa han och kysste mig på pannan.

Han satte på sitt PlayStation och han tog fram två gitarrer. Han gav den ena till mig och spelet började. Och jag insåg att det inte alls var så lätt som jag trodde det var, så jag låg jättemycket sämre till än vad Taylor gjorde. Han var ju verkligen ett proffs på det där.

- Haha, du skulle slå mig? Helt ute och cyklar älskling! Sa han och skrattade.

- Men sååå lätt är det inte när det är första gången!

- Vill du ha hjälp? Du verkar ha lite svårigheter. Sa han och blinkade åt mig.

Han ställde sig bakom mig och satte sina händer på mina händer. Och klickade på Singel Player. Han började trycka på mina fingrar som sedan klickade på tangenterna på gitarren, och jag insåg att jag aldrig skulle bli lika bra som han. Det var i sådana här tillfällen som Taylor gjorde mig tänka på annat än det som hänt. Han hjälpte mig verkligen massor.

När vi spelat i ungefär en timme hade jag samlat på mig massor med skills. Så nu var jag ändå ganska duktig. Kändes ganska bra faktiskt. När Taylor stängt av Guitar Hero såg jag att det fanns Sing Star Michael Jackson liggandes på golvet. Eftersom att jag älskar att sjunga så bad jag Taylor att vi kunde spela det också. Han gick självklart med på det och han lät mig börja sjunga. Jag valde Man in the Mirror eftersom att det är min favoritlåt.

Jag började sjunga och jag såg hur Taylor såg helt chockad ut.

- Du sjunger ju hur bra som helst!!! Sa Taylor och log mot mig.

Jag kände hur jag blev helt generad och jag gick fram och kysste honom. När jag sjungit klart var det Taylor's tur, egentligen ville han verkligen inte. För han tycker att han sjunger hur dåligt som helst, men eftersom att jag är så pass nyfiken av mig ville jag höra honom sjunga så jag tvingade i princip honom. Men när han började sjunga kände jag hur jag ville att han skulle sluta nästan lika fort. Bra var det verkligen inte. Jag gick fram till honom och kramade om honom så vi båda ramlade ner på soffan.

- Haha. Du behöver inte sjunga älskling. Sa jag och kysste honom.

- Ah, nä jag förstår att du tycker det. Haha.

Han tog sig ur mitt grepp för att gå och hämta en film vi kunde titta på, så han började gå upp för trappan. När han nästan var halvvägs hörde jag en duns inifrån walk-in-closeten som låg i samma rum ungefär.

- Taylor ...

---

Vad är det som gömmer sig i garderoben tro?

Dagarna gick och mitt och Taylors förhållande var så perfekt något kan bli. Jag fortsatte också att träffa Cam. Vi hade nu efter bara en vecka blivit riktigt goda vänner. Jag pratade med honom om allt.

Idag skulle jag åka och fika med Cam och sen skulle jag få följa med Taylor när de skulle spela in sista Twilight filmen. Jag duschade och fixade mig. Jag kände att jag inte borde vara för fin när jag åker dit. Vi ska liksom vara ute i skogen. Jag satte på mig ett par svarta jeans, en T-shirt och mina vita Converse. Jag ställde mig vid fönstret och skrev ett sms till Cam. Jag kollade ut ur fönstret precis innan jag skulle skicka iväg smset, där stod Cams bil. Har han stått och väntat på mig. Men varför? Jag satte på mig min skinnjacka och stoppade ner lite pengar i fickan. Sen gick jag ner och ut till Cams bil. Men Cam satt inte i bilen. Jag kollade runt omkring för att se vart han var. Men jag kunde inte se honom.

Plötsligt är det någon som skakar om mig bakifrån. Jag har nog aldrig blivit så rädd eller skrikit så högt förr. Jag vänd mig om och såg att Cam stå och gapskratta. Jag kunde inte tro de. Så jag sparkade till honom på benet så att han skulle tystna. Han log och tog ett steg närmare mig och gav mig en lång kram. När han släppt mig så stod vi bara där och kollade varandra i ögonen. Rätt som det var så tog han tag runt mitt ansikte och kysste mig. Samtidigt hörde jag en massa röster. Men jag kunde inte se var ifrån de kom. Jag puttade bort Cam och kollade på honom med osäker blick. Jag visste inte vad jag skulle göra eller säga. Cam så jätte chockad ut. Jag kollade bakom mig och då förstod jag varför Cam var så chockad. Det stod en massa papparazzis bakom mig och fotade varje rörelse vi gjorde. Jag kollade hjälplöst på Cam.

- Cam, vi skippar fiket. Vi åker till inspelningen NU!! Sa jag irriterat.

Han nickade och vi gick snabbt till bilen och åkte iväg. Jag såg i backspegeln hur alla papparazzis kom efter oss samtidigt som jag märkte att Cam gasade. Vi åkte till inspelningen och när vi kom fram så kunde jag se filmkameror och människor överallt. Det var helt fullproppat. Jag såg dock inte Taylor någon stans. Jag ville bara springa och krama honom. Jag ville att Cam skulle försvinna. Han kommer förstöra allt. Speciellt nu om Taylor får se bilderna på när Cam kysste MIG.

Efter ett tags letande hittade jag Taylor och jag sprang fram till honom och gav honom en lång kram. Jag kände egentligen inte alls för att berätta om händelsen tidigare idag. Men det kanske var bäst att göra det. Annars kanske allt blir fel. Jag berättade att Cam kysst mig och jag såg på Taylor hur han blev allt argare.

- Vad håller snubben på med? Kan han inte hålla händerna i styr, han har ju tjej och grejer. Sa Taylor rasande.

- Ta det lugnt, det är ingen fara.

- Var är han ? Frågade Taylor och han blev allt argare.

Jag ryckte på axlarna och jag såg hur Taylor fick syn på något bakom min rygg. Han gick förbi mig med rasande steg. Jag vände mig om och såg Cam stå där. Och Taylor var påväg mot Cam.

- Åh nej. Sa jag tyst för mig själv.

Taylor gick fram till Cam och jag såg hur Cam såg extra glad ut och sa hej till Taylor. I samma sekund gav Taylor Cam en rak höger. Cam ramlade ner på marken och jag såg hur han höll händerna över sin näsa. Samtidigt som en hel hög med människor kom springandes mot dem gjorde jag också det.

- Vad var det bra för? Frågade jag Tay.

Han langade blicken och drog mig sedan där ifrån. Bakom oss hörde man hur någon skrek "Time Out, vi kör inspelningen senare, alla går hem".

- Ingen ska få röra min tjej. Sa han och gav mig en kyss.

Även fast det inte kändes ett dugg bra att Taylor precis slagit ner Cam, var det ändå någonting inuti mig som kändes bra.

Julafton började närma sig och det var endast två dagar kvar. Mamma hade fullt upp med att fixa allt till middagen och till dekoration och allt sådant. Även om det bara var min familj och Lanas familj som skulle vara hos oss på julafton ville mamma att det skulle vara superduperfint hemma.

Det var kväll och jag var rätt trött så jag gick och la mig tidigt. Nästa morgon gick jag upp lite tidigare för att åka in till centrum och köpa en klänning att ha på mig imorgon på julafton. Jag skulle även hinna med att gå till frisören.

Jag kom till centrum och gick runt i massor med affärer. Jag ville ha en röd klänning, vilket var rätt svårt att hitta eftersom att det är populärast med svarta klänningar. Men när jag gick in i den mest udda affär jag någonsin varit i hittade jag en klänning som verkligen var perfekt. Jag fick även med mig ett par skor som skulle passa klänningen rätt bra.

Julafton kom. Jag och Lana stod i mitt rum och fixade oss. Jag hade precis satt på mig min klänning och mina skor. Och jag började sminka mig och locka håret.

- April, du har besök!! Ropade mamma nerifrån.

Jag tog mig ner för trappan och där stod Taylor.

- Gud vad vacker du är April. Sa Taylor och kysste mig.

Han fick min julklapp och även han gav mig ett paket. Det var massa små hål på locket och det rörde sig något inuti paketet.

- Öppna det. Sa Taylor.

Jag öppnade det och i paketet fanns det en ...

---

Vad tror ni det är i paketet?

Jag kom fram till centrum och gick in på Starbucks. Där satt Cam, jag visste väl att han faktiskt skulle komma. Jag ropade på honom när jag kom in genom entrén. Han ställde sig upp och gick fram och kramade mig. Sedan satte vi oss ner med varsin Kaffe Latte och pratade.

- Hur är det med dig och Taylor nu då? Frågade Cam.

- Jo asså, jag fick ett sms från honom när han sa förlåt och så. Men jag pallade inte svara på det.

Han kollade bekymrat på mig.

- Och du svarade inte för att?

- Jag hade ingenting att säga. Han känns för överdriven bara.

Han suckade men fortsatte.

- Tror du nått kommer funka om ni inte pratar med varandra?

Det hade jag inte väntat mig, så jag satt bara tyst ett tag. Sedan plockade jag upp mobilen.

- Ring honom bara, det är bättre. Sa Cam efteråt.

Jag ringde till Taylor men det var ingen som svarade. Inte andra gången jag ringde heller.

- Han svarar ju inte. Sa jag och kollade oroligt på Cam.

- Han kommer svara till slut ska du se.

Vi fortsatte prata om allt möjligt. Det var verkligen skönt att ha någon att prata med. Lana är ju nästan aldrig tillgänglig längre, hon är ju med Ryan. Efter att dom blev tillsammans har hon varit helt borta bara. Inge bra alls. Efter att vi pratat ett tag gick jag för att handla lite julklappar. Det fick bli den nya Britney Spears parfymen till Lana och dom där nya Vansen Taylor gått och tjatat om rätt länge nu. Sedan åkte jag hem.

För att vara mitt på dagen var jag redan väldigt trött. Så jag gick upp på mitt rum och satte på en film, sedan la jag mig i min säng. Det var riktigt mysigt. Efter ett tag vart jag så attans trött att jag somnade. Och jag vaknade upp lite senare av att någon pussade mig på pannan. När jag öppnade ögonen satt Taylor på min sängkant och kollade på mig.

- Godmorgon sönmtuta. Sa Taylor när jag öppnade ögonen.

- Emh hej, vad gör du här? Frågade jag.

- Jag ville bara säga förlåt. Allt är bara ett missförstånd och det gör allt så fel.

Underbara människa, kommer och säger förlåt. Tänkte jag medans jag kollade på honom.

- Förlåt mig med. Sa jag och satte mig upp och kysste honom lätt.

Han besvarade kyssen och sedan la han sig bredvid mig.

- Är det okej om jag stannar ett tag? Frågade han.

Jag nickade och kysste honom än en gång. Jag spolade tillbaka filmen och vi såg den från början.

- Du kanske vill veta varför jag faktiskt snackade med Josie? Sa Taylor plötsligt.

Jag kollade på honom och nickade.

- Jo det är så att, det är inte många som vet men. Makena har cancer.

Jag spärrade upp ögonen och såg hur Taylor fick mer och mer tårar i ögonen. Jag tog hans hand och höll den hårt.

- Iallafall, Josie är faktiskt en av de få som vet om det. Och det är därför jag har pratat med henne. Det har varit skönt att få ut allt hos någon.

Taylor började gråta och jag kramade om honom hårt. Vi låg där länge i varandras famnar utan att säga ett ljud till varandra. Och efter ett ta somnade vi båda.

---

Ah det vart inget lågt och spännande inlägg den här gången, men jag är trött och orkar inge mer nu. Men jag skriver imorgon. :)

"April, förlåt ifall du blev ledsen över att jag pratade med mitt ex.. Men du är ju inte bättre när du står och kramar Cam. Hoppas du får ett bra liv med din Cam...

Taylor"

Jag visste inte var jag skulle göra. Han trodde helt seriöst att jag skulle göra något med Cam. Men varför var allt mitt fel helt plötsligt. Jag fattar inte varför han var sur på mig när det var han som hade börjat. Jag känner mig helt förvirrad. Jag hörde att jag fick ett sms och tog upp mobilen för att se om det var Taylor. Det som förvånade mig var att det var Cam som smsat mig. Det stod..

"Hej April, hur är det? Hoppas det blivit bra mellan dig och Taylor. Om du vill prata så, just text me.

Cam"

Jag kände hur jag blev helt varm i hela kroppen. Cam var den enda som verkligen förstod mig just nu. Jag svarade honom och frågade om han vill gå och fika med mig, så klart så ville han det. Jag sprang upp och duschade och bytte snabbt om. Jag sminkade mig och smsade Cam att jag var på vad till Starbucks nu om han ville ses. Jag var 100% säker på att han skulle komma dit. Så jag hämtade bilnycklarna till pappas Ferrari. Jag visste inte om mamma och pappa var hemma eller inte så jag skrev på en lapp att jag skulle till stan och fika med en kompis. Sedan gick jag och satte mig i bilen och körde iväg.

Varför hade hon inte svarat på mitt sms än? Hon kanske tog det bokstavligt och startat ett liv med Cam. Fanfanfan. Jag menade det ju inte så. Tänkte jag när jag satt i mitt rum och läste sista Harry Potter boken.

Jag la ifrån mig boken och gick till köket för att hämta en banan att äta. När jag kommer in i köket satt Makena där och ritade i sin målarbok. Hon kom hem från sjukhuset för bara några dagar sen. Doktorn sa att hennes Cancer inte var på topp just nu. Så hon kunde vara hemma för tillfället. Hon hostade till lite grann och jag frågade henne hur hon mådde. Hon brydde sig inte om hostan och sa att hon mådde super.

Jag återgick till att ta en banan och jag gick sedan till mitt rum igen. Innan jag visste ordet av knackade det på ytterdörren.

- Jag öppnar!! Ropade Makena till mig.

Jag ryckte till med axlarna och fortsatte gå mot mitt rum. Precis när jag stängt dörren om mig knackade det även på den.

- Kom in.. Sa jag tyst.

Och in kom Josie. "Åh nej.." Tänkte jag för mig själv när hon klev in i rummet. Jag hade ingen lust att träffa henne, det har jag inte haft sen jag gjorde slut med henne. Jag förstår inte varför April tror så mycket. Visst jag kanske ler åt Josie, men det är fake léenden hela vägen igenom!

- Vad gör du här? Frågade jag Josie lite smått uppkäftigt.

- Jag ville bara komma och se hur du mår.

Jag himlade med ögonen och vände ryggen mot henne.

- Men herregud, vad är det? Frågade Josie.

- Vad är det du inte förstår ? Jag tycker inte om dig längre, och ända sen jag blev tillsammans med April har du stalkat mig något brutalt. Bara sluta!

Josie kollade på mig och jag såg hur hon blev allt argare för varje sekund som gick. Jag fortsatte,

- Du kan gå nu, jag vill inte ha dig i mitt liv. Du vill bara förstöra allt. Hejdå.

Hon stormade ut ur mitt rum och även ut ur huset.

- Skönt, då kanske jag slipper se henne något mer. Sa jag tyst för mig själv.

Makena kom springandes in till mitt rum.

- Vad hände? Frågade hon ivrigt.

- Nä men inget. Svarade jag.

Hon fnyste och gick ut ur mitt rum.

Jag började undra allt mer vad April hade för sig så jag tänkte ringa till Lana för att se ifall hon visste. Visst det kanske låter jättetöntigt, men det kändes nödvändigt. Jag letade upp Lana i senast uppringda och klickade på ring knappen. Signalerna kom in. Efter ett par signaler kom jag fram. Men det var inte Lana som svarade, det var en helt främmande man...

---

Vem är mannen tror ni?

- Okej, nu kan du ta av dig ögonbindeln. Sa Taylor

- Fy vad ljust det blev sa jag när jag tagit av mig ögonbindeln.

Jag kollade ut ur fönstret och såg en massa paparazzis. Jag stirrade på Taylor som bara satt där och log.

- Ska vi gå på röda mattan? frågade jag chockat.

- Hahaha, japp. Det är premier av Harry Potter 7. Sa han

- Men tänk om de börjar fråga? tänk om jag säger fel? tänk om .. jag var jätte stressad och chockad.

- Du, ta det lugnt. Det kommer att gå super bra. Sa han och kysste mig och gick ut ur bilen runt till min sida och öppnade dörren.

Jag log mot honom och jag ut ur bilen. Jag så att Ryan och Lana kom gående mot oss. Vi gick upp på röda mattan, det var helt galet. Jag såg en massa tjejer stå och gråta och sträcka armarna efter Taylor. Jag gick med Taylor tills han gick mot några fans som stod vid ena kanten. Det var inte vilket fan som helst utan det var Taylors ex. Jag kunde inte tro mina ögon. Han kramade henne och de stod och pratade. Jag såg hur det kom en massa paparazzis mot dom och frågade om de var tillsammans igen. Jag vände mig om och såg Miley stå en bit bort.

- Hey Miley, kan jag gå med dig frågade jag med tårar i ögonen.

- Hey absolut! har det hänt något frågade hon.

Jag kollade på Taylor och hon nickade. Jag kände mig så lättad över att jag nu hade någon som förstod. När jag sneglade en sista gång mot Taylor så såg jag hur han ...

---

När jag suttit där och lyssnat ett tag ringde pappa och frågade vart jag tagit vägen. Egentligen orkade jag inte berätta vad som hänt. Men jag berättade att jag satt på sjukhuset. Dock inte varför. Han kom dit på cirka 20 minuter och vi satt bara och pratade ett tag. Det var verkligen skönt.

Efter ett tag kom en av sjuksköterskorna ut och berättade läget.

Jag började stor gråta när jag fick höra att Taylor fått en blödning i huvudet. Den var svår att stoppa men förhoppningsvis skulle allt bli bra igen. Och eftersom att han fortfarande var på operation fick vi inte hälsa på honom än. Pappa tyckte då att det var dags att gå hem.

På vägen hem från sjukhuset satt jag och grät i bilen. Jag satt även kvar ett tag i bilen när vi kommit hem. Mest för att fundera på allt.

- Är det inte meningen att det ska vara jag och Taylor? Frågade jag mig själv medan jag satt där ensam.

En stund senare fick jag ett sms från mamma att jag skulle komma in och äta middag. Jag gick in, men jag skippade att äta något. Jag var inte alls hungrig. Istället gick jag upp på mitt rum. Som vanligt tog jag fram min Macbook och klickade upp Facebook. Inget nytt hade hänt så jag startade Photo Booth. Jag kollade på bilderna jag och Taylor tagit tidigare idag. Jag satte fingrarna på skärmen och drog dom över Taylor. Sedan stängde jag ner allt och stängde datan.

Idag gick jag och la mig tidigt. Det fanns inget som gjorde att jag skulle stanna uppe länge idag. Och ifall jag sover mer kanske det går fortare för honom att bli frisk igen.

Jag gick in i badrummet och tvättade bort mitt smink, satte upp håret i en hästsvans, borstade tänderna och satte på mig min lila pyjamas. Jag gick in till mitt rum igen, släckte alla lampor, drog för gardinerna och la mig i sängen.

Men innan jag somnade skickade jag ett sms till Taylor, jag visste att han hade med sig sin telefon. Så ifall han vaknar kanske han ser mitt sms.

"Hoppas du blir frisk snart älskling.

Puss, din April"

Bara några minuter senare somnade jag.

Nästa morgon vaknade jag och kollade på min mobil. Jag hade fått ett sms från Deborah, Taylor's mamma.

När jag läste smset fick jag tårar i ögonen igen och började gråta.

---

Händer det nått bra eller dåligt tro? Ja det är frågan. :)