Love At First Sight - Kapitel 48
Det gick en halvtimme ungefär innan det kom en hel drös poliser utanför fönstret.
- Fan. Poliserna är här. Sa en av rånarna till de andra.
En av dom viskade då någonting till den andra och båda log mystiskt när det kollade ut på oss som tagits som gisslan. Jag höll fortfarande fast i Taylor's hand. Jag kände mig mycket tryggare ifall jag höll i den, hårt.
- Jag skulle aldrig tagit med dig till New York, förlåt. Viskade jag lite snabbt till Taylor när rånarna vände sig om. Och förhoppningsvis hörde de inte att jag sa någonting.
- Säg inte förlåt. Sa han och pussade mig snabbt på kinden.
På något konstigt sätt verkade det som att rånarna inte ville oss något ont. Frågan var då varför de ens hade tagit oss som gisslan...
Plötsligt var det någon som skakade på mig, jag vaknade kallsvettig bredvid Taylor i sängen på hotellet.
- Du skrek.. Sa Taylor och kollade oroligt på mig.
- Oh my god, jag drömde den mest konstiga drömmen någonsin!
- Vadå?
- Vi var på någon restaurang här i New York, och plötsligt strömmar det in några beväpnade killar som tog oss som gisslan, och ja. Jag var fruktansvärt rädd. Men du var vid min sida hela tiden .. Sa jag och log till honom.
Taylor log tillbaka till mig och kysste mig lätt på pannan. Jag kollade på klockan, den var 04.53 på morgonen.
- Åt vi någon middag ikväll?
Taylor började skratta och tog min hand.
- Du är så rolig..
- Haha sluta! Har vi det?! Sa jag allvarligt.
Taylor's ansikte gick från glatt till något mindre glatt och kollade allvarligt på mig.
- Ja, vi åt på Mcdonalds, har du glömt det ?
- ÅT VI PÅ MCDONALDS? OCH JAG KOMMER INTE IHÅG DET?! Vad är mitt problem?
Jag började skratta, även Taylor gjorde det.
- Du har inget problem, du är perfekt. Sa han och kollade djupt in i mina ögon.
Jag kunde inte låta bli att le. Taylor drog sig allt närmre mig och sedan rullade han så att han låg ovan på mig med sitt ansikte mot mitt. Han började kyssa mig passionerat och sedan gick han ner och nafsade på min hals. Men plötsligt slutade han och kollade djupt in i mina ögon igen.
- Kommer du ihåg första gången vi såg varandra? Frågade Taylor mig.
Jag log och nickade.
- Det var verkligen Love At First Sight. Sa han och kysste mig.
Såå, det var slutet? Var det bra? Eller ville ni ha ett brutalare slut kanske haha.
NY BLOGG
Hajhajhaj! Jag tänkte bara berätta att eftersom att denna novell nu är slut (ni tyckte säkert slutet sög, men det är mening att man ska fundera lite själv om vad som händer i slutet. Haha.) så tänkte jag iallafall tipsa om min nya blogg. Den heter IHEARTLAUTNER!
Dock har jag inte skrivit något kapitel än, men det kommer så snart som möjligt. Så ifall ni vill fortsätta läsa så tar er dit istället!
Dock har jag inte skrivit något kapitel än, men det kommer så snart som möjligt. Så ifall ni vill fortsätta läsa så tar er dit istället!
Love At First Sight - Kapitel 47
Vi kom fram och där kunde vi se rätt många stora kändisar sitta och äta. Ska jag vara ärlig vart jag rätt uppspelt över att se dom, det kändes så coolt ändå. Vi fick ett bord för två och vi beställde in mat och dricka. Efter en halvtimme hör vi plötsligt hur någon skriker;
- EVERYBODY DOWN ON THE FLOOR!
Och in springande kommer det en muskulös kille med en rånarluva på sig. I handen höll han en pistol.
- EVERYBODY DOWN, NOW! Skrek han en gång till.
Taylor tog snabbt min hand och drog ner mig på golvet. Några minuter senare kom det in två stora killar till, de hade också varsin pistol i handen.
- Åh herregud. Vi kommer dö. Sa jag förstelnat till Taylor.
- Nej, sluta! Sa han och kollade allvarligt på mig.
Vid det tillfället fick jag panik, jag började gråta. Taylor höll min hand hårt för att visa att han var där vid min sida.
Killarna med rånarluvor låste dörren och satte en stol under handtaget så att man inte skulle kunna öppna den. De gick nu runt bland folket för att se så att alla satt på golvet. De tog även våra telefoner. Dock hann jag skicka ett snabbt sms till mamma innan den ena killen tog min mobiltelefon. Sedan bad de oss sätta oss vid en av restaurangens väggar. Så dom skulle kunna hålla koll på oss.
Plötsligt kände jag hur jag vart oerhört kissnödig. Så jag viskade till Taylor;
- Jag måste pudra näsan..
Innan Taylor hann svara skrek en av killarna till mig att jag skulle vara tyst.
Plötsligt ställde sig en av de anställda upp och frågade en av rånarna;
- Varför valde ni det här stället, vi har ingenting här. Gå och råna en bank istället!
Rånaren riktade sin pistol mot den anställde.
- Sitt ner .. Sa rånaren men lugn röst.
- Men ..
- SITT NER! Sa rånaren igen innan den anställde hann säga något mer.
Det gick en halvtimme ungefär innan det kom en hel drös poliser utanför fönstret.
- Fan. Poliserna är här. Sa en av rånarna till de andra.
En av dom viskade då någonting till den andra och båda log mystiskt när det kollade ut på oss som tagits som gisslan. Jag höll fortfarande fast i Taylor's hand. Jag kände mig mycket tryggare ifall jag höll i den, hårt.
- Jag skulle aldrig tagit med dig till New York, förlåt. Viskade jag lite snabbt till Taylor när rånarna vände sig om. Och förhoppningsvis hörde de inte att jag sa någonting.
- Säg inte förlåt. Sa han och pussade mig snabbt på kinden.
På något konstigt sätt verkade det som att rånarna inte ville oss något ont. Frågan var då varför de ens hade tagit oss som gisslan...
Nu vart det inget långt inlägg. Men jag har bestämt mig att faktiskt inte avsluta bloggen. Men jag tänkte börja om från början, för då får jag mer fantasi och skriver lite oftare.
Men eftersom att detta nu ska vara ett skolarbete KANSKE jag inte skriver såå ofta som ni vill.
That's all. Puss!
SLUT
Jag har nu bestämt mig för att avsluta hela novellen. För jag har inte tid, ork och jag tycker det inte är kul längre. Jag kommer dock skriva klart det sista som händer och sedan är det slut.
Vi får se om jag startar upp bloggen igen senare, men då kommer jag starta om hela storyn, men det lär väl inte hända på ett tag.
CIAO
Love At First Sight - Kapitel 46
Han kysste mig och förhoppningsvis litade han på mig. Vi tog nu raka vägen hem till hotellet och Taylor fick byta om. Sedan gick vi ner på en av sushirestaurangerna. Både jag och Taylor beställde 11 bitars. Riktigt hungriga var vi.
När vi satt och hade som trevligast ser vi ..
Jag och Taylor i Central Park
Det kom in en hel drös med skrikande tjejer.
- Herregud. No panic okay? Haha! Sa han till mig när de var på väg.
Jag som fortfarande inte var helt van vid detta vart ganska chockad när det kom massa skrikande tjejer mot en. Det var inte ofta detta hände där vi bor, det bor ju såpass många kändisar där att folk är vana, visst det är det här också, men man är väl inte fullt så van vid att se Taylor, haha.
- Heej Taylor! Kan vi få ta bild med dig? Din kompis där kan väl ta bild på oss alla tillsammans?
Taylor kollade på mig och log lite osäkert.
- Visst. Sa jag, och log till tjejerna.
De ställde sig och posade runt Taylor, jag märkte att han tyckte det var rätt jobbigt, även om han var van vid det.
- Hörrni tjejer, jag tänkte bara säga att "Min kompis" är min flickvän. Hehe.
Tjejerna så chockade ut allihopa. Sedan såg de lite smått besvikna ut. Då kunde jag inte låta bli att le för mig själv. Kändes så bra att han var min, bara min. Tjejerna fick varsin kram och sedan gick de där ifrån. Vi återgick till maten och när vi var klara satt vi kvar ett tag till och bara pratade.
När vi var klara tog vi på oss våra jackor och gick ut från restaurangen. Jag kände mig genast iakttagen, men kunde inte se någon som skulle kunna iaktta oss.
- Känner inte du dig lite iakttagen? Sa jag oroligt till Taylor.
- Nää jag vet inte. Det är säkert ingenting.
Vi fortsatte gå och kom fram till hotellet. De välkomnade oss in och vi tog hissen upp till hotellrummet. Vi spenderade resten av kvällen där och bara mös i sängen, plus lite annat.
Nästa morgon vaknade vi upp tidigt och vi klädde på oss. Jag drog på min mitt svarta linne och blåa jeans. Och Taylor tog sin gamla blårandiga tröja och sina blåa baggyjeans. Allt jag kan säga är att han inte trodde vi skulle hänga i stan.. Haha.
Innan vi drog ner på stan gick jag in på datan i Lobbyn. Som vanligt knappade jag in Perez Hiltons hemsida och kollade in det senaste skvallret. Men då ser jag mig själv på startsidan.
"Taylor Lautner ses med okänd kvinna utanför restaurang, kan det vara hans nya fling?"
Jag skrattade lite för mig själv och visade Taylor.
- Snart blir du känd älskling. Sa han skämtsamt.
Vid det tillfället visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, ville jag verkligen?
Vi tog oss en frukost på Starbucks och sedan tog vi en promenad i Cantral Park. Vi bad även en trevlig man ta en bild på oss. Jag tog sedan med Taylor till min gamla skola, och mitt gamla hus. Dagen gick och vi hade jättetrevligt. Vi kollade på mina gamla minnen, vi shoppade, fikade och tog massa bilder. Dock kom det hela tiden fram massa tjejer som ville krama och fota Taylor. Där av "tog massa bilder" haha. Vi stötte även på massa paparazzis. Förstår inte hur Taylor klarar av det, jag skulle tuppa av direkt.
När vi var påväg tillbaka till hotellet för att byta kläder till att äta i stötte vi på min gamla klasskompis. Som jag faktiskt aldrig tyckt speciellt mycket om. Hon har alltid varit oärlig och ljugit en rakt upp i ansiktet. Hon kom fram och sa hej direkt när hon såg mig. Och när hon insåg vem jag var med vart hon helt till sig. Jag presenterade henne för Taylor och de hälsade på varandra. Hon fick dock inte fram ett enda ord, vilket var bra, för då slapp Taylor höra på hennes jobbiga prat.
Vi kom fram till hotellet och jag bytte om till en ny klänning som jag köpte igår när vi var ute och shoppade. Jag satte även på mig mina svarta kilklackar till klänningen. Mitt hår som redan var plattat sen imorse gjorde jag ingenting med. Taylor tog en snabb dusch och när han kom ut såg jag hur chockad han vart över att se mig.
- Oj. Du är så vacker. Viskade han i mitt öra när han kom fram till mig.
Jag kysste en blöt Taylor och gick sedan in i det fuktiga badrummet för att kolla mig i spegeln, jag kunde faktiskt inte hjälpa att hålla med Taylor. Jag såg faktiskt fin ut i den klänningen. Jag bättrade på mitt smink och gick ut från badrummet, Taylor var klar så vi begav oss ut på gatan igen för att gå till en av New York's finaste restauranger.
Vi kom fram och där kunde vi se rätt många stora kändisar sitta och äta. Ska jag vara ärlig vart jag rätt uppspelt över att se dom, det kändes så coolt ändå. Vi fick ett bord för två och vi beställde in mat och dricka. Efter en halvtimme hör vi plötsligt hur någon skriker;
- EVERYBODY DOWN ON THE FLOOR!
Hmm vad är det nu som händer dåååå?
KOMMENTERA!! :)
ANDRA BLOGGARE PÅ BLOGGEN
Eftersom att det faktiskt är väldigt jobbigt att underhålla den här bloggen ensam, så tänkte jag att jag ska skaffa en andra bloggare till bloggen.
Kraven för att få blogga här är:
- Du måste kunna vartfall litegrann om Taylor Lautner.
- Du ska kunna proper svenska, inte skriva massa slang och inte korrekta ord.
- Du ska tycka om Taylor Lautner, vartfall lite.
- Du ska tycka det är kul att skriva, även bra fantasi.
För att jag verkligen ska veta varför just DU ska få blogga på Lautnerstory, så ska du skicka in en fortsättning på Kapitel 45 till [email protected]. Du ska även berätta VARFÖR du vill blogga hääär.
PUSS
Love At First Sight - Kapitel 45
- April... inte nu. Vi hörs. Sa han och stängde dörren mitt framför näsan på mig.
Varför var han så.. Vad hade jag gjort? Jag vände mig om och var på väg att gå men och då hörde jag hur dörren öppnades igen bakom mig..
Förmodligen hade han glömt bort att säga någon av sina spydiga kommentarer så han behövde säga en till. Så jag orkade inte stanna och se vad han ville.
- April! Hörde jag en liten söt flickröst säga.
Det var Makena, och det gjorde att jag blev tvungen att stanna till. Jag vände mig om och log mot henne.
- Ja?
Hon stängde dörren tyst bakom sig och kom fram till mig.
- Taylor är inte sig själv. Han är ledsen.. Sa Makena.
- Vadå? Vad har hänt? Han berättar ingenting.
- Det har skett en jordbävning i vår hemstad. Allt är förstört. Visst det låter töntigt, men det tar mycket på oss. Speciellt på Taylor.
- Oj.. Var allt jag kunde få ur mig.
- Jag hörde honom prata i telefon, han tror att du gillar den där Dylan killen, och inte Taylor. Han är jätteförvirrad.
Men gud. Jag trodde inte han hade så dålig självförtroende. Man träffar en kille en gång. Och pang! Då börjar han tro massa saker.
- Vad ska jag göra? Han vägrar ju prata..
Makena kolla på mig ett tag utan att säga ett ljud.
- Hitta på något, få honom att åka någonstans. Så kan ni hitta på något mysigt. Sa hon sen och log.
Jag log till henne och nickade, sedan vände jag på klacken och gick hemåt.
Hmm, vad kan man göra? Tänkte jag för mig själv på vägen hem. Och när jag precis kommit innanför dörren fick jag världens idé. Jag sprang upp för trappan till mitt rum och slängde av mig mina kläder och vidare in i duschen. Jag tvättade håret, rakade benen och andra ställen och sedan stängde jag av vattnet och gick ur duschen. Jag satte i papiljotter och sedan tog jag fram hårtorken och började föna mitt hår. Jag fick stå ett bra tag eftersom att mitt hår är så tjock och det tar lång tid att torka. När det var torrt tog jag ur papiljotterna och släppte ut mitt hår, nu var det underbart lockigt. Jag sminkade mig också, dock väldigt naturligt. Taylor tycker jag är mycket finare naturligt, än med massa smink på.
Jag gick vidare till min walk-in-closet och tog fram en grå tubklänning och ett par gråa pumps. Jag skickade iväg ett sms till Ryan. "Be Taylor packa en väska och säg till honom att han ska möta dig på LAX. Kram", hoppas jag inte förvirrar honom allt för mycket nu. Några minuter senare ringde Ryan.
- Hallå? Svarade jag.
- Jag fattar inte. Vadå möta mig vid LAX?
- Asså, han ska ju inte möta dig. Han ska möta mig, men han behöver inte veta det. Snälla hjälp mig lite nu bara, det ska vara en överraskning!
Vi la på och jag plockade upp min Mac. Jag gick in på LAX hemsida och boka två biljetter tur och retur till New York. Det blev inte så dyrt eftersom att det var i sista minuten. Sedan gick jag in på Taxi appen i min iPhone och bokade en taxi, tre minuter senare kom det en. Jag hoppade in i den och tog raka vägen till flygplatsen.
När vi kom dit ställde jag mig i entrén och väntade på Taylor. Några minuter senare såg jag honom stiga ur en gul Taxi. Han såg mig och jag vinkade till honom. Han kom fram och gav mig en kram.
- Vad gör du här? Frågade han.
- Jag ska träffa dig, har du en väska?
Han kollade förvirrat på mig och visade hans väska han hade i handen.
- Men .. Jag ska träffa Ryan ..
- Haha nej. Du ska träffa mig, Ryan fick dig att kommit hit bara. Sa jag och gav Taylor en puss på kinden.
- Du förvirrar mig..
Jag märkte fortfarande av att han inte var så glad på mig. Men det var konstigt, fanns ju egentligen ingen anledning till att vara sur. Okej jo. Jag glömde bort tiden igår och jag kom aldrig till Taylor. Men sånt händer alla, eller hur?
- Var ska vi? Frågade Taylor mig när vi var påväg till incheckningen.
- New York. Tänkte att det kunde vara kul att komma bort över helgen, bara du och jag.
Han kollade på mig och log. Fake smile, ja. Men något var det ju iallafall. Hoppas det blir bättre när tiden fick gå lite.
Vi kom fram till vår gate och vi fick sitta och vänta i drygt en halvtimme innan vi fick gå på planet. Det var ett rött plan, for your information. Vi fick sitta längst bak i planet, alla andra platser var bokade, så jag hade tur att jag kunde få några platser alls.
Det var mitt på dagen, så när vi kom fram var det fortfarande ljust ute. Dock lite skymning. Vi tog in på ett hotell utanför Cantral Park, vi fick rum på 4e våningen och vi gick direkt upp och lämnade våra väskor.
- Juste! Tog du med dig finkläder? Frågade jag.
- Va? Nää..
- Då ska vi ut och shoppa!! Sa jag med glädje.
Jag tog min handväska och vi sprang ner ut på gatorna och började leta i nästan varenda affär efter en fin smoking till Taylor. Till slut hittade vi den perfekta. Den var svart med gråa drag i sig. Vi köpte även en rosa slips och en vit skjorta. Riktigt snygg blev han. Under den här turen verkade Taylor ha blivit lite gladare, det märktes på honom. Det gjorde även mig glad.
När vi var påväg hem till hotellet igen för att Taylor skulle få byta om tog jag tillfället till akt.
- Du .. Det är verkligen ingenting mellan mig och Dylan. Jag lovar. Sa jag.
Han kollade på mig med osäker min.
- Är du säker? För det är okej. Alla förändras, jag vet ..
- Men sluta, jag lovar. Lovar, lovar, lovar!
Han kysste mig och förhoppningsvis litade han på mig. Vi tog nu raka vägen hem till hotellet och Taylor fick byta om. Sedan gick vi ner på en av sushirestaurangerna. Både jag och Taylor beställde 11 bitars. Riktigt hungriga var vi.
När vi satt och hade som trevligast ser vi ..
Vad tror ni de ser?
GLÖM INTE KOMMENTERA
Nu kom ett efterlängtat inlägg, yaay. FÖrlåt för att jag är SUPERDUPERDÅLIG på att uppdatera, men det är lov, och jag har ett liv. Haha jag sitter inte vid datan 24/7 på loveet! :)))
OOHHH
Jag lovar er alla, det kommer ett inlägg idag!
PUSS
Love At First Sight - Kapitel 44
- Är någon i din familj inredare eller? Frågade jag Dylan.
- Haha, ja min mamma. Hon är galen.
Timmarna gick och jag kollade på klockan. Den var sex. Jag skulle ju träffa Taylor nu. Och jag är hur långt som helst hemifrån. Då ringde telefonen också. Taylor var det.
- Var är du? Du måste komma fort. Det har hänt en sak .. Sa Taylor när jag svarade.
- Ehm, hej... Sa jag försiktigt som svar.
- Vart är du? Frågade Taylor.
- Jag är hos en kompis och jag kommer inte kunna komma hem på minst en timme. Berättade jag ledsamt.
- Hur långt bort kan hon bo? Seriöst vart är du? Frågade han irriterat.
- Ehm... HAN bor ute i ödemarken i ett stort svart betonghus. Jag kan ta bussen hem men det kommer ta ett långt tag. Sa jag för andra gången.
- Skit i det då. Sa Taylor surt och slängde på luren.
Varför var Taylor så sur för? Vad var det som hänt? Jag hade stått på balkongen och pratat i telefon och kände hur nu hur mycket jag egentligen frös. Då kom Dylan och svepte en filt runt mig och gav mig en kopp te. Jag blev lite förvånad men log bara. Vi stod bara där ett tag och drack ur våra tekoppar men jag hade fortfarande en klump i magen efter att ha pratat med Taylor. För tänk om det hänt något riktigt allvarligt. När vi någon halvtimme senare gått in så satte vi på en film. Det var faktiskt en romantisk komedi... Det verkade som att Dylan gillade sådana filmer för att vi hade tidigare idag sätt en sån film. Dylan hade ställt fram godis och eftersom att jag är en sån person som älskar godis så satt jag och tryckte i mig en massa tills jag nästan mådde illa. Jag var inte på jätte bra humör och tänkte fortfarande på Taylor. Jag var så besviken på mig själv att jag somnade.
Jag kände hur solen sken i ansiktet på mig. Jag sträckte på mig och kollade snabbt på min mobil. Jag var precis på väg att lägga bort den igen då jag slängde mig upp och kollade på mobilen igen. Jag hade 15 missade samtal och 7 sms... Och alla var från Taylor. Han var jätte orolig för mig och skrev att han tcker jag borde åka hem och att jag inte var riktigt klok om jag sov över hos "den där killen". När jag läst igenom alla sms så kom ännu ett sms från Taylor. "April, jag älskar dig. Snälla gör inget dumt och snälla, snälla, snälla du... kom hem!"
Jag kollade mig runt och då slog mig tanken, jag har legat och sovit i Dylans soffa hela natten. Jag som trodde jag var hemma. Vad har jag gjort. Vad hände igår kväll egentligen. Jag visste inte om Dylan sov eller inte om jag tog mina saker och sprang till bussen. Bussen kom precis som jag sprang upp för backen som gick till busshållplatsen. Jag gick på bussen och skickade ett sms till Taylor och förklarade att jag var på väg hem och att han inte behövde oroa sig för mig. Jag tror att jag sov i minst 1 timme för att när jag vaknade så skulle jag gå av. Jag gick a och började gå hem. När jag var halvvägs hem så började det regna. Jag började samtidigt gråta. Jag visste inte vad jag höll på med och jag visste inte häller vad jag skulle säga till Taylor eftersom att jag inte hade någon aning om vad som hade hänt i natt och om det änns hade hänt något.
När jag kom hem så slängde jag bara mina saker på golvet och sprang över till Taylor. Min maskara hade runnit så att jag såg ut som ett monster. Jag knackade på Taylor's hus men det var ingen som öppnade. Jag satte mig ner vid dörren och började gråta. Jag fick för mig att han hade flyttat, eller att han hade åkt iväg bara. Jag tror att jag hörde något knarra inne i huset så jag ställde mig upp och bara väntade på att någon skulle öppna. Låset vreds om och dörren öppnades. Där stod Taylor helt nyvaken. Jag tog ett stort steg mot honom och kramade om honom hårt. Men han släppte mig snabbt.
- April... inte nu. Vi hörs. Sa han och stängde dörren mitt framför näsan på mig.
Varför var han så.. Vad hade jag gjort? Jag vände mig om och var på väg att gå men och då hörde jag hur dörren öppnades igen bakom mig...
Vad är det som har hänt Taylor.. Ja det får ni veta i nästa kapitel ;)
Linnea lever på era kommentarer!!
Gästinlägg av Natalia
Love At First Sight - Kapitel 43
Den här gången gick kyssen igenom och vi satt där på hans säng ett tag och kysstes. Kändes som att det var månader sen jag fick känna hans mjuka läppar mot mina, och nu kändes allt bra igen.
Nästan ..
Dylan
Jag vet att Taylor inte tycker om att jag träffar Cam. Och jag vet att Cam inte tycker om att jag är tillsammans med Taylor. Allt är så upp-och-nervänt.
Den natten sov vi tillsammans, för första gången på rätt länge faktiskt. Nästa morgon vaknade vi klockan halv 10. Jag fick panik när jag insåg att klockan var så mycket och att skolan börjat för 1 timme sen.
- Nejnejnejnej! Det får inte vara sant! Sa jag för mig själv när jag kollat på klockan.
- Vadå? Frågade Taylor när han vaknade av det jag sa.
Jag sket i att svara honom och hoppade ur sängen och sprang fram till min mobil. 5 missade samtal från Lana.
- Faaan. Sa jag igen.
- Men vad är det?!
- Skolan .. Jag måste dit!
Tanken av att komma försent andra dagen i skolan fanns inte ens. Jag satte på mig gårdagens kläder och sprang ut ur Taylor's rum till hallen och vidare till mitt hus. Jag fixade snabbt fram nya kläder och bytte snabbt om.
"Jag försov mig, jag kommer snart." Skrev jag i ett sms till Lana.
Eftersom att jag ändå redan var en timme försenad så kunde jag lika gärna sminka mig lite snabbt också. När jag var klar sprang jag ner för trappan till köket tog ett äpple och sedan satte jag på mig skor och en tunn jacka. Både mamma och pappa var ute så det fanns tyvärr ingen bil jag kunde ta, så jag fick springa till skolan.
När jag kom fram var jag riktigt andfådd. Konditionen är inte på topp kan jag säga.
Skolgården var helt tom och jag hade ingen aning om vart jag skulle. Jag sprang till anslagstavlan och kollade schemat.
- Neeeeeej. Sa jag tyst för mig själv.
- Vad är det? Hörde jag en kille säga bakom mig.
Jag vände mig snabbt om av rädsla. Men honom kände jag inte alls igen.
- Känner vi varandra? Frågade jag.
- Haha nej. Men vi går i samma klass. Vad är det?
- Vi skulle ju på utflykt idag. Jag hörde att betyget skulle försämras om man missade det. Och nu är allt förstört. Najs.
Han började skratta tyst för sig själv och när jag kollade på honom slutade han.
- Varför skrattar du för? Frågade jag honom.
- Du verkar inte lyssnat alls. Om man missar den här dagen kan man alltid åka med parallellklassen. Men det verkar inte vara många som har gjort det. Så det blir väl bara du och jag. Sa han och blinkade.
Det kändes helt fel att han faktiskt flirtade med mig. Så jag nickade bara och log som svar. Strax därpå ringde min mobil. Det var Lana.
- Hej Lanis! Svarade jag.
- Tack för att du lämnade mig ensam. Du vet att jag inte känner någon så bra.
- Förlåååt. Jag hade inte ställt klockan, och jag sov hemma hos Taylor.
- Tack, tack. Imorgon får du allt åka ensam. Ha det så kul! Sa Lana.
Dagen gick, jag och Dylan som killen hette, fick ha lektioner med parallellklassen resten av dagen. Vi lärde känna varandra rätt bra, och det gjorde att dagen blev rätt kul. Och efter skolan frågade han om jag ville följa med honom hem.
- Jag kan inte, jag ska träffa min pojkvän. Svarade jag Dylan.
- Hm, jaha, jag visste inte.. Jag såg hur han blev helt besviken.
- Men vi kan träffas någon annan dag kanske?
- Ja, jag vet inte. Hejdå. Sa han och gick.
Att göra folk ledsna var det värsta jag kunde göra. Så jag gick efter Dylan och sa att vi ändå kunde träffas. Så jag skickade ett sms till Taylor.
"Vi kan väl träffas senare, jag ska bara till en kompis först. Puss"
Jag följde med Dylan till bussen. Vi fick åka rätt långt innan vi kom hem till honom. Han bodde i ett stort svart betonghus. Det var vita detaljer på huset, även vita markiser. Inuti var huset riktigt fint inrett, allt såg så modernt ut.
- Är någon i din familj inredare eller? Frågade jag Dylan.
- Haha, ja min mamma. Hon är galen.
Timmarna gick och jag kollade på klockan. Den var sex. Jag skulle ju träffa Taylor nu. Och jag är hur långt som helst hemifrån. Då ringde telefonen också. Taylor var det.
- Var är du? Du måste komma fort. Det har hänt en sak .. Sa Taylor när jag svarade.
Vad tror ni har hänt? Något allvarligt kanske..
KOMMENTERA!
Love At First Sight - Kapitel 42
- Taylor. Vi måste prata, ring mig när du hör detta. Sa jag och la på.
Damdamdamdam. Vadå nästan? Vad är det som inte står helt rätt till?
Efter ungefär 10 minuter ringde jag igen. Inget svar den här gången heller. Han är säkert upptagen med något. Tänkte jag. Och med det slutade jag ringa. När jag kom hem gick jag direkt in i duschen. Jag duschade ett långt tag och jag vred på värmen mer och mer hela tiden.
TAYLOR'S PERSPEKTIV
Plötsligt ringde April. Jag orkade inte prata med henne, allt hon har och säga är säkert bara massa dryga kommentarer. Tänkte jag. Jag klickade på upptaget knappen och några sekunder senare fick jag ett sms från Telesvar. April måste ha spelat in ett meddelande. Jag lyssnade av det.
- Taylor. Vi måste prata, ring mig när du hör detta.
Jaså, nu vill hon mig något. Det kunde hon väl sagt innan hon ignorerade mig totalt. Tio minuter senare ringde hon upp igen. Jag svarade inte den här gången heller.
- Jag får väl ringa upp senare. Sa jag tyst för mig själv.
Jag som tagit mig hem från berget gick upp på mitt rum och satte mig i min säng. Jag la huvudet i händerna och kollade ner i golvet. Sedan kände jag att det var dags att ringa April. Signalerna kom och hon svarade.
- Hallå? Svarade hon.
- Hey. Du ringde.
- Mm ah. Har du tid nu eller?
- Yes. Whenever. Sa jag lite tyst.
- Va? Vad sa du?
- När som helst..
- Okej, jag kommer till dig nu. Sa April tillsist och la på.
Fem minuter senare knackade det på dörren.
- JAG ÖPPNAR. Skrek Makena från rummet bredvid. Och jag hörde henne springa till dörren med all fart hon hade.
APRIL'S PERSPEKTIV
Taylor ringde tillbaka och vi bestämde att jag kunde åka hem till honom direkt. Jag åkte dit och knackade på dörren. Och Makena öppnade.
- Hejsan. Sa hon glatt när hon öppnade.
- Hej du. Har du Taylor där?
- TAYLOR! Ropade hon in i huset.
- Säg till henne att komma till mitt rum! Hörde man Taylor säga inifrån.
Jag gick in i deras stora hall och hängde av mig min jacka och ställde ifrån mig mina skor. Sedan tassade jag in till Taylor's rum.
- Hej. Sa jag när jag kom in i rummet.
- Hej. Vad har du på hjärtat? Frågade Taylor surt.
- Jag orkar inte ha det såhär. Kan vi inte bara glömma allt och börja om?
Jag såg hur det började dra lite i Taylor's mungipor men han försökte dölja det så att jag inte skulle se att han vart glad över det jag sa. Jag gick och satte mig bredvid honom i sängen och kollade djupt in i hans ögon. Jag närmade mig honom och när jag precis skulle kyssa honom vände han bort sitt ansikte från mitt.
- Allt känns så tillgjort. Sa han när han vände bort ansiktet.
- Vadå?
- Äsch. Jag älskar dig. Sa han, och det värmde verkligen.
- Och jag älskar dig.
Den här gången gick kyssen igenom och vi satt där på hans säng ett tag och kysstes. Kändes som att det var månader sen jag fick känna hans mjuka läppar mot mina, och nu kändes allt bra igen.
Nästan ..
Damdamdamdam. Vadå nästan? Vad är det som inte står helt rätt till?
KOMMENTERA ALLT NI HAR FTW (:
Love At First Sight - Kapitel 41
- Jag vet inte om jag orkar bli sårad igen. Sa jag till honom.
Vad tror ni April kommer säga till Taylor när dom träffas?
- Vänta .. Va .. ?
- Ja, jag vet inte om jag orkar..
- Vad ska det betyda? Frågade han chockerande.
Jag tittade på honom och suckade.
- Jag vet inte..
Det kändes rätt bra att ha fått det sagt. Visst, jag älskar Taylor mest av allt. Men orkar jag verkligen mer?
Jag såg hur han vände blicken från mig. Jag såg hur han spände armarna. Helt plötsligt slår han ett hårt slag rakt ner i bänken så att jag hoppade till och ramlade av bänken. Han vände snabbt blicken mot mig. Jag ställde mig upp så fort jag kunde. Jag tror att mitt hjärta slutade pumpa blod för att jag började se en massa fläckar och helt plötsligt blev allting svart.
Jag öppnade ögonen. Vänta vad var det som hände egentligen... Jag såg Taylor stå och prata med en man med en vit rock. På rocken satt det en bricka, jag såg inte vad som stod på den men jag antog att han var en doktor. Inte så svårt att gissa med den vita rocken. Jag kände hur varm jag var och såg att jag hade en filt virad runt mig. Konstigt, tänkte jag för mig själv. Jag orkade inte röra på mig så jag vred bara runt på huvudet och kollade på alla människor som stressade runt för att allt skulle bli gjort. Mitt i bland folkmassan så såg jag Cam. Jag kände hur en tår rann ner för min kind, jag ville bara springa dit och krama honom. Jag satte mig upp och drog av mig filten. Taylor så att jag var på väg att ställa mig upp och kom och stoppade mig.
- Vart har du tänkt att ta vägen ? frågade han mig bestämt.
- Jag har tänkt att gå och säga hej till Cam. Sa jag och försökte trycka mig förbi honom men han drog mig tillbaka framför honom så att vi såg varandra i ögonen.
- Du svimmade nyss och nu tänker du gå till den man som är kär i dig!? sa Taylor och flinade.
I den här sekunden så kändes det som att jag var med i Eclipse.. när Edward försöker stoppa Bella från att träffa Jacob.
Jag kollade honom i ögonen och höjde på ena ögonbrynet..
- Du kan inte stoppa mig från att träffa honom. Han kommer alltid att finnas i mitt liv. Sa jag surt och sletmig ur hans grepp o gick mot Cam.
- Betyder det att jag inte kommer att vara kvar i ditt liv.. ? Frågade Taylor med en röst jag aldrig hört.
Jag stannade och kollade snabbt över axeln och sprang mot Cam som stod en bit bort.
- Cam!? Cam!? Skrek jag
- Ursäkta men Cam orkar inte med några jobbiga småflickor som du.. Sa en dam så otrevligt hon kunde.
- Hejsan, miss. Otrevlig! Jag är en väldigt nära vän till Cam och jag är Taylor Lautners flickvän. Sa jag och log.
- Så sött ... jo men det är klar du är, och jag är Ryans flickvän. Sa hon och skrattade så fult hon kunde.
- Nej tant, det är min vän Lana som är Ryans flickvän. Sa jag och blinkade åt henne.
Hon kollade på mig irriterat och ropade på livvakterna. Då såg Cam mig.
- April, vad gör du här ?? Sa Cam glatt och kramade mig.
- Jag är här med Ryan, Lana och Taylor för att Ryan har photoshoot. Sa jag
- Jaha okey vad kul! men du tror väl inte att din pojkvän kommer och slår till mig igen. Sa Cam på skoj.
- Hahaha, nejdå! Jag skulle inte våga säga pojkvän nu för tillfället. Sa jag och kollade ner i marken.
- Vadå ? Är ni förlovade? Frågade han allvarligt.
- Haha, nejdå! Det är mer åt andra hållet. Sa jag lite tveksamt.
- Nej vad tråkigt berätta...
TAYLOR'S PERSPEKTIV
Jag såg hur hon sprang mot Cam. Jag undrade om det någonsin skulle bli som gamla tider. Jag ville ha April i min famn. Jag ville att det bara skulle vara vi. Inte någon jobbit Cam eller någon Kristen. Jag såg nu att de stod och pratade. Jag såg också glimten i Cam's ögon när April sa något som jag inte kunde uppfatta. Cam tog April runt midjan och de gick iväg. Jag kände hur frustrerad jag blev och satte mig ner för att inte springa ikapp dem och döda Cam.
Jag kunde verkligen inte fatta vad det var som hänt. Varför jag förstört ALLT. Allt verkligen. Jag orkade inte sitta kvar längre blad allt stressat folk. Så jag ställde mig upp och gick fram till Lana.
- Jag orkar inte mer. Kan du säga till Ryan att jag går hem? Sa jag till Lana.
Hon la sin hand på min axel, nickade och log.
Jag gick hem och hämtade nycklarna till min Range Rover och sedan åkte jag iväg till utkiksberget som jag alltid åker till när jag har något att tänka över. Det jag visade för April en gång i tiden. Det jag lite ångrar att jag visade för April.
Just nu kändes det som att hela min värld höll på att gå under. Att jag inte hade någon kvar. Jag satt ett tag på en sten uppe på berget och kollade ut över LA.
April's blick som hon gav mig efter att jag frågade henne ifall jag inte skulle stanna i hennes liv spelades upp om och om igen i mitt huvud.
APRIL'S PERSPEKTIV
Att jag inte svarade på Taylor's fråga ångrade jag lite nu i efterhand. Det är väl klart att han kommer stanna i mitt liv. Och att jag följde med Cam var väl inte heller så smart. Men jag måste ju få ha vänner.
Jag berättade för Cam om vad Taylor gjort. Att han kysst Kristen och kommit hem och låtsas som att inget hade hänt. Alltså hade han inte ens tänk berätta det.
- Jag har alltid trott detta om Taylor. Sa Cam efter att jag berättat allt, även fast jag tror att han bara sa det för att visa medkänsla.
- Nä, jag tror inte det. Taylor är en bra kille. Den bästa killen. Och även fast jag vill förlåta honom, är det svårt.
Det som kändes så bra med att prata med Cam var att han verkligen förstod vad jag menade. Som att han varit med om det själv.
- Du är kär i honom, allt är svårt då. Och han är kär i dig, även fast han kanske inte visar det så tydligt som du vill. Sa Cam och gav mig ett ledsamt leende.
Allt Cam sa var så bra. Allt passade verkligen in på mig. Jag kunde dock inte riktigt fatta hur han kunde förstå mig så pass bra som han gjorde. Helt otroligt.
- Visa att du älskar honom nu istället för att vara sur. Tillade Cam.
Vi som gått en långpromenad längs stranden var nu på väg tillbaka och jag bestämde mig för att svänga av så jag kunde komma hem så snabbt som möjligt. Jag kramade om Cam och vi skildes åt.
Jag kände att den här långa dagen behövde avslutat så ett bra sätt. Så jag bestämde mig för att ringa till Taylor. Jag skrev in hans namn på min iphone och det började ringa. Signalerna kom men han svarade inte. Jag pratade in ett meddelande ut ifall att han inte skulle märka att jag ringde några fler gånger.
- Taylor. Vi måste prata, ring mig när du hör detta. Sa jag och la på.
Vad tror ni April kommer säga till Taylor när dom träffas?
Och detta är verkligen inte slutet för er som trodde det. Kommer massor mer! Och glöm inte kommentera innan ni går!
Love At First Sight - Kapitel 40
- Lana och April, vi måste berätta en sak. Sa Lana's pappa när vi satt och åt.
Hmm, vad händer nu? Gör April slut med Taylor? Är detta slutet?
Ryan
- Vadå? Frågade Lana.
- Eftersom att du verkar ha hela ditt liv här, haha. Så har vi köpt ett hus här. Både jag och mamma har fått jobb här också. Så allt är fixat!
Jag och Lana kollade på varandra och man såg hur våra ansikten lyste upp av glädje.
- Va? Seriöst? Menar du det? Frågade Lana.
- Ja! Absolut, två hus bort. Är det inte bra?
- Jo, verkligen. Gud vad glad jag blir!
- Du har även fått en plats i April's skola.
Lana sprang iväg och plockade upp din iphone och ringde Ryan så fort hon kunde.
- Jag ska flytta hit! Hörde man henne säga ifrån hallen.
Det kändes verkligen bra att hon flyttat hit. Nu behöver jag inte vara så nervös inför skolan. Att jag ska bli ensam, eller inte passa in. Vilken tur man har ibland alltså. Plötsligt hörde jag min mobil plinga till. Jag gick fram till den och plockade upp den. Sms från Taylor. Egentligen hade jag ingen lust att kolla på det. Men jag kände mig tvungen ändå.
"Förlåt för allt. Verkligen, förlåt."
Bäst att ge honom en chans till kanske. Tänkte jag. Så jag smsade honom tillbaka.
"Jag älskar dig. Puss"
Jag orkade inte bråka längre. Men jag var dock inte säker på om jag kunde förlåta honom ännu. Eftersom att jag snart skulle sova var det på tiden att plocka fram kläder till imorgon, även fixa väskan jag ska ha. Sedan var det dags att sova. Jag tog en snabb dusch och sedan tvättade jag ansiktet.
Nästa morgon vaknade jag väldigt nervös. Att börja i en ny skola var ganska stort för mig. Jag har bara gått i en skola i hela mitt liv. Så ja, det var rätt stort. Jag klädde på mig mina ljusblåa jeans, ett svart linne och en svart spets t-shirt, även sminkade jag mig. Sedan gick jag ner för att äta frukost.
När det var dags att gå till skolan mötte jag upp Lana utanför mitt hus och vi gick tillsammans till skolan. Det fanns ingen mening med att ta bilen eftersom att det var så pass nära. Vi kom fram till skolgården och det var fullt med folk. Eftersom att det var vårtermin nu så kände ju alla varandra. Jag och Lana är två av de få som inte kommer känna någon. Det var just det som gjorde allt så nervöst.
Vi gick in i skolan och en lärare visade oss vart vi skulle vara och när vi kom in i klassrummet satt alla helt tysta och tittade på oss. Vi fick presentera oss och sedan gå och sätta oss längst bak i rummet.
Dagen gick och skolan var helt okej faktiskt. Vi hade redan lärt känna några stycken. Efter skolan fick Lana ett sms av Ryan som sa att han skulle ha en photoshoot (Ryan är modell) och han undrade ifall jag och Lana ville åka med och kolla. Vi tyckte det var en grym idé så vi gick hem till mig och lämnade våra grejer. Sedan mötte vi upp Ryan, även Taylor utanför mitt hus.
Jag och Taylor var fortfarande lite smått kalla mot varandra, men vi försökte inte visa det så mycket. Så vi snackade på som vanligt. Fast jag kände verkligen hur allt var fake.
Vi kom fram till stället Ryan skulle fotas på och vi fick alla ett varmt välkomnande in. Det var några andra killar där inne som också skulle stå modell och Ryan gick fram och hälsade på dem. Verkade som att de kände varandra sen innan. Vi fick sedan gå och sätta oss medan Ryan fick byta om. Jag passade då på att prata lite med Taylor.
- Jag vet inte om jag orkar bli sårad igen. Sa jag till honom.
- Vänta .. Va .. ?
- Ja, jag vet inte om jag orkar..
- Vad ska det betyda? Frågade han chockerande.
Jag tittade på honom och suckade.
- Jag vet inte..
Det kändes rätt bra att ha fått det sagt. Visst, jag älskar Taylor mest av allt. Men orkar jag verkligen mer?
Hmm, vad händer nu? Gör April slut med Taylor? Är detta slutet?
KOMMENTERA!
Love At First Sight - Kapitel 39
- Du har säkert redan förstått vad som hänt. Och jag vill inte att du ska tro för mycket. Visst jag var väldigt berusad igår och gjorde saker jag inte skulle göra. Jag kysste Kristen, ja. Och att jag var full är inget att skylla på. Men allt är ett missförstånd, om jag fick göra om det skulle jag verkligen, verkligen inte göra det jag gjorde. Förlåt.
Hon kollade på mig och jag såg hur hon blev tårögd. Men det svaret jag fick hade jag verkligen inte väntat mig..
- Jag har ingen aning om vad jag ska tro just nu. Sa April och sedan rann tårarna ner för hennes kind.
- Du vet att jag älskar dig, bara dig April.
Hon skakade på huvudet och vände sig om.
- Jag vet inte. Sa hon.
- Men sluta ..
- Vadå sluta? Det är du som har gjort fel. Ska jag bara skaka av mig detta hur lätt som helst då eller tycker du? Dö. Sa April och sedan ställde hon sig upp och gick med raska steg där ifrån.
Jag kände att det inte var någon mening med att följa efter henne nu, hon kommer inte ge sig. Så jag satt kvar i soffan ett tag och försökte ringa Ryan. Men inget svar fick jag. Han måste väl ha lämnat mobilen på rummet.
Jag reste mig nu upp från soffan och gick med sakta steg ut till baksidan av hotellet. Där såg man världens utsikt. Jag stod där ett tag och bara kollade ut.
APRIL'S PERSPEKTIV
Gud, jag orkar verkligen inte med Taylor just nu. Fattar inte att han kunde göra så mot mig. Jag trodde det var MIG han älskade.. Tänkte jag för mig själv när jag skyndade mig från Lobbyn upp till vårt rum.
Jag kom upp och jag bytte snabbt om till bikini, jag drog på mig min badrock och tog mig sedan ner till Spa-våningen. Det kanske kunde få mig att slappna av lite vartfall. Vi ska ju trots allt åka hem imorgon, så jag vill att sista dagen ska vara lite bra åtminstone.
I hissen på väg ner ringde min iphone. På displayen stod det att Lana ringde.
- Hallå? Svarade jag.
- Hej, vart är du?
- Jag ska på spa nu.
- Aha okej, jag kommer också. Kan vara rätt skönt att slappna av lite.
Jag kom ner till sista våningen och gick in. Jag satte mig i en av fåtöljerna som stod inne på spa-avdelningen och väntade på att Lana skulle komma.
Ungefär 10 minuter senare kom hon ner i sin lila badrock och lila tofflor.
- Hej. Hur är det? Vad sa Taylor?
Det var svårt att få fram det jag ville säga utan att börja gråta och jag tror Lana märkte det.
- Okej, vi tar det sen. Nu går vi in och tar det lugnt! Sa Lana till mig så jag skulle slippa börja gråta inför alla människor.
Under hela massage tiden kunde jag inte sluta tänka på det Taylor sagt. Även fast jag faktiskt tror att han ångrar det, kan jag verkligen inte släppa att han kysst någon annan. Lite senare gick vi ut till poolen för att ta ett dopp i utomhus poolen.
- Taylor sa att det var han som kysste Kristen, inte tvärtom. Jag kan inte fatta det. Sa jag till Lana när vi hoppat i poolen.
- Va? Helt oroligt. Var allt Lana fick fram.
- Mh, allt blir helt fel ju. Det ska inte vara så. Fan.
- Vad gör du nu då?
Jag ryckte på mina axlar och sedan vart vi båda tysta. Ingen hade något mer att säga vid det tillfället.
Dagen gick och det blev sent. Det var nu dags att gå och sova. Jag hade verkligen ingen lust att sova tillsammans med Taylor den natten, så jag och Ryan fick byta rum med varandra.
- Är det helt okej att jag sover här inatt? Frågade jag Lana när jag tagit in alla min grejer i hennes rum.
- Jadå, jag och Ryan måste ändå kanske komma ifrån varandra lite grann haha.
Vi la oss i sängen och satte på TVn, på någon konstig fransk kanal visades Harry Potter, dubbad såklart. Men det gjorde ingenting. Den kvällen somnade vi med TVn på. Och nästa morgon vaknade vi av att musik spelades. Idag skulle vi även åka hem här ifrån. Bussen från hotellet går halv ett, och planet går halv tre.
Eftersom att vi packat allt igår behöver vi verkligen inte stressa idag. Vi strosade runt på hotellet fram till halv ett, då hoppade vi på bussen och åkte vidare till flygplatsen. Jag hade fortfarande inte kommit över det som hänt, så jag snackade inte direkt mycket med Taylor. Han gjorde inte heller mycket ljud från sig, inte till mig vartfall.
På flyget satt jag bredvid Lana hela vägen. Och när vi kom hem till Los Angeles åkte jag och Lana hem till mig medan Taylor och Ryan åkte hem till sig. Vi fick ett varmt välkomnande av våra föräldrar när vi kom hem. De frågade oss hur vi haft det och vi berättade att vi haft det jättebra. Hela veckan. Även fast det inte var helt sant.
Vi hade inte fått mat på hur länge som helst så mamma bjöd oss på pizza. Riktigt hyggligt tyckte vi.
- Lana och April, vi måste berätta en sak. Sa Lana's pappa när vi satt och åt.
Hmm, undrar vad Lana's pappa säger. Hihi
Glöm inte kommentera innan du går!
Love At First Sight - Kapitel 38
- April. Seriöst. Sluta, vad är det?
- Vad hände igår egentligen? Frågade jag.
Han tystnade och kollade på mig.
- Alltså ..
- Alltså, jag vet inte ..
- Jag vet inte? Vadå jag vet inte? Sa jag och suckade.
- Ja, jag vet inte..
Jag suckade än en gång och kände att jag inte orkade höra hans tjafs om att han inte kommer ihåg vad som hände.
- Äsch, klä på dig så går vi ner och äter. Sa jag till Taylor som fortfarande bara stod i kalsonger.
Jag gick och ställde mig vid dörren och drog på mig mina bruna uggs och väntade på att Taylor skulle bli klar. Sedan kom även han och satte på sig sina svarta Vans. Vi gick ut från hotellrummet och låste dörren, sedan gick vi över till Lana och Ryan och knackade på deras dörr. Vi fick inget svar så vi antog att de redan gått ner för att äta frukost.
Vi gick till hissen och jag tryckte på neråt knappen. Vi fick vänta ett tag innan hissen kom och sedan steg vi på den. Det var vi två och två andra tysktalande människor inne i hissen, så varken jag eller Taylor hade någon lust att prata. Vi kom ner till sista våningen och vi steg ut ur hissen och tog oss vidare till restaurangen. Precis innan vi kommit in i restaurangen kom det fram två tjejer till Taylor.
- Taylor? Skulle vi kunna få ta en bild med dig? Frågade de snällt.
Han nickade och ställde sig framför kameran tillsammans med tjejerna. Sedan fick de båda tjejerna en kram av Taylor. De såg väldigt lyckliga ut när de gick där ifrån.
Inne i restaurangen var det så mycket folk och så högljutt att man knappt hörde vad man själv tänkte. Och som vanligt kände man allas blickar på en när man gick där med Taylor Lautner.
- April, där sitter Lana och Ryan, kom! Sa Taylor medans han petade på min arm.
- Gå du, jag hämtar frukost. Sa jag till honom med en aningens sur röst.
TAYLOR'S PERPEKTIV
Vi skildes åt och jag gick till Lana och Ryan som satt och åt frukost.
- Tja mannen. Hur är det? Frågade Ryan mig.
- Ja, det är ju frågan det..
Han kollade på mig med chockad blick. Lana ställde sig upp och gick från bordet till buffén där April var.
- Vadå? Sa Ryan.
Jag satte mig ner på Lanas plats och närmade mig Ryan.
- Jag träffade ju Kristen igår. Och .. eh allt gick så fort, det slutade med att JAG kysste henne.. Jag vet inte vad som hände. Och jag vet att April förstod det igår när jag kom hem. Det var inte meningen att hon skulle få veta. Herregud..
Ryan bara skakade på huvudet och kollade ner i bordet.
- Herregud är det rätta ordet ja. Fattar du inte att du måste snacka med henne eller? Dumme fan. Sa han och log.
Jag visste ju inte hur April skulle reagera på detta, det är därför jag är så orolig för att berätta för henne. Allt skulle ju vara bra.. Tänkte jag. Det var ju faktiskt bara några dagar kvar här och jag ville att det skulle bli så bra som möjligt.
APRIL'S PERSPEKTIV
- April! Hörde jag Lana ropa efter mig.
Jag vände mig om och såg henne komma springande. Men när hon kommit allt närmare mig sprang hon i en liten vattenpöl och halkade på det hala golvet. Alla vände sig om och kollade på Lana som låg på golvet och skrattade ihjäl sig.
- Haha! Fyfan vad kul! Sa jag till henne samtidigt som jag satte mig ner på huk bredvid henne.
När Lana insåg att alla kollade på henne satte hon sig fort upp och jag fick hjälpa henne komma upp från golvet.
- Herregud, vad pinsamt. Sa hon senare.
- Jag tycker det var rätt kul haha!
Vi gick vidare in i buffén så att jag skulle kunna ta lite frukost till mig själv.
- Alltså, jag måste bara fråga. Vad är det som har hänt? Frågade Lana, när vi lugnat ner oss från allt skrattande.
- Vadå?
- Ja, du och Taylor?
- Jaha, jo. Jag tror att han har varit otrogen. Eller ja .. typ. Sa jag tveksamt.
Det kändes verkligen inte bra att anklaga Taylor för att ha varit otrogen, för han är en såpass bra kille.
- Vadå då? Frågade Lana sen.
Jag berättade om igår när han kom hem, och hon vart rätt chockad själv. Inte trodde hon att Taylor skulle göra något sånt. Vi gick iallafall och tog frukost till mig och sedan gick vi och satte oss igen.
- Jag måste prata med dig April. Sa Taylor när jag precis satt mig ner.
- Får jag äta först?
Taylor nickade och han gick själv iväg för att hämta något att äta.
När vi båda ätit klart sa Taylor till mig att han ville prata, så vi gick ut från restaurangen upp till lobbyn, vi satte oss i en soffa och Taylor började berätta om vad som faktiskt hänt.
TAYLOR'S PERSPEKTIV
Jag ville gärna få ut mina känslor till April, så vi gick och satte oss för att prata.
- Du har säkert redan förstått vad som hänt. Och jag vill inte att du ska tro för mycket. Visst jag var väldigt berusad igår och gjorde saker jag inte skulle göra. Jag kysste Kristen, ja. Och att jag var full är inget att skylla på. Men allt är ett missförstånd, om jag fick göra om det skulle jag verkligen, verkligen inte göra det jag gjorde. Förlåt.
Hon kollade på mig och jag såg hur hon blev tårögd. Men det svaret jag fick hade jag verkligen inte väntat mig..
Hihi vad tror ni April svarar?
Nu är jag back on track, ska försöka uppdatera sååå mycket som möjligt! Så kommentera om ni vill ha ett till kapitel idag!
