Novellblogg om Taylor Lautner

Och in springande kommer det en muskulös kille med en rånarluva på sig. I handen höll han en pistol.

- EVERYBODY DOWN, NOW! Skrek han en gång till.

Taylor tog snabbt min hand och drog ner mig på golvet. Några minuter senare kom det in två stora killar till, de hade också varsin pistol i handen.

- Åh herregud. Vi kommer dö. Sa jag förstelnat till Taylor.

- Nej, sluta! Sa han och kollade allvarligt på mig.

Vid det tillfället fick jag panik, jag började gråta. Taylor höll min hand hårt för att visa att han var där vid min sida.

Killarna med rånarluvor låste dörren och satte en stol under handtaget så att man inte skulle kunna öppna den. De gick nu runt bland folket för att se så att alla satt på golvet. De tog även våra telefoner. Dock hann jag skicka ett snabbt sms till mamma innan den ena killen tog min mobiltelefon. Sedan bad de oss sätta oss vid en av restaurangens väggar. Så dom skulle kunna hålla koll på oss.

Plötsligt kände jag hur jag vart oerhört kissnödig. Så jag viskade till Taylor;

- Jag måste pudra näsan..

Innan Taylor hann svara skrek en av killarna till mig att jag skulle vara tyst.

Plötsligt ställde sig en av de anställda upp och frågade en av rånarna;

- Varför valde ni det här stället, vi har ingenting här. Gå och råna en bank istället!

Rånaren riktade sin pistol mot den anställde.

- Sitt ner .. Sa rånaren men lugn röst.

- Men ..

- SITT NER! Sa rånaren igen innan den anställde hann säga något mer.

Det gick en halvtimme ungefär innan det kom en hel drös poliser utanför fönstret.

- Fan. Poliserna är här. Sa en av rånarna till de andra.

En av dom viskade då någonting till den andra och båda log mystiskt när det kollade ut på oss som tagits som gisslan. Jag höll fortfarande fast i Taylor's hand. Jag kände mig mycket tryggare ifall jag höll i den, hårt.

- Jag skulle aldrig tagit med dig till New York, förlåt. Viskade jag lite snabbt till Taylor när rånarna vände sig om. Och förhoppningsvis hörde de inte att jag sa någonting.

- Säg inte förlåt. Sa han och pussade mig snabbt på kinden.

På något konstigt sätt verkade det som att rånarna inte ville oss något ont. Frågan var då varför de ens hade tagit oss som gisslan...

---

Nu vart det inget långt inlägg. Men jag har bestämt mig att faktiskt inte avsluta bloggen. Men jag tänkte börja om från början, för då får jag mer fantasi och skriver lite oftare.

Det kom in en hel drös med skrikande tjejer.

- Herregud. No panic okay? Haha! Sa han till mig när de var på väg.

Jag som fortfarande inte var helt van vid detta vart ganska chockad när det kom massa skrikande tjejer mot en. Det var inte ofta detta hände där vi bor, det bor ju såpass många kändisar där att folk är vana, visst det är det här också, men man är väl inte fullt så van vid att se Taylor, haha.

- Heej Taylor! Kan vi få ta bild med dig? Din kompis där kan väl ta bild på oss alla tillsammans?

Taylor kollade på mig och log lite osäkert.

- Visst. Sa jag, och log till tjejerna.

De ställde sig och posade runt Taylor, jag märkte att han tyckte det var rätt jobbigt, även om han var van vid det.

- Hörrni tjejer, jag tänkte bara säga att "Min kompis" är min flickvän. Hehe.

Tjejerna så chockade ut allihopa. Sedan såg de lite smått besvikna ut. Då kunde jag inte låta bli att le för mig själv. Kändes så bra att han var min, bara min. Tjejerna fick varsin kram och sedan gick de där ifrån. Vi återgick till maten och när vi var klara satt vi kvar ett tag till och bara pratade.

När vi var klara tog vi på oss våra jackor och gick ut från restaurangen. Jag kände mig genast iakttagen, men kunde inte se någon som skulle kunna iaktta oss.

- Känner inte du dig lite iakttagen? Sa jag oroligt till Taylor.

- Nää jag vet inte. Det är säkert ingenting.

Vi fortsatte gå och kom fram till hotellet. De välkomnade oss in och vi tog hissen upp till hotellrummet. Vi spenderade resten av kvällen där och bara mös i sängen, plus lite annat.

Nästa morgon vaknade vi upp tidigt och vi klädde på oss. Jag drog på min mitt svarta linne och blåa jeans. Och Taylor tog sin gamla blårandiga tröja och sina blåa baggyjeans. Allt jag kan säga är att han inte trodde vi skulle hänga i stan.. Haha.

Innan vi drog ner på stan gick jag in på datan i Lobbyn. Som vanligt knappade jag in Perez Hiltons hemsida och kollade in det senaste skvallret. Men då ser jag mig själv på startsidan.

"Taylor Lautner ses med okänd kvinna utanför restaurang, kan det vara hans nya fling?"

Jag skrattade lite för mig själv och visade Taylor.

- Snart blir du känd älskling. Sa han skämtsamt.

Vid det tillfället visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, ville jag verkligen?

Vi tog oss en frukost på Starbucks och sedan tog vi en promenad i Cantral Park. Vi bad även en trevlig man ta en bild på oss. Jag tog sedan med Taylor till min gamla skola, och mitt gamla hus. Dagen gick och vi hade jättetrevligt. Vi kollade på mina gamla minnen, vi shoppade, fikade och tog massa bilder. Dock kom det hela tiden fram massa tjejer som ville krama och fota Taylor. Där av "tog massa bilder" haha. Vi stötte även på massa paparazzis. Förstår inte hur Taylor klarar av det, jag skulle tuppa av direkt.

När vi var påväg tillbaka till hotellet för att byta kläder till att äta i stötte vi på min gamla klasskompis. Som jag faktiskt aldrig tyckt speciellt mycket om. Hon har alltid varit oärlig och ljugit en rakt upp i ansiktet. Hon kom fram och sa hej direkt när hon såg mig. Och när hon insåg vem jag var med vart hon helt till sig. Jag presenterade henne för Taylor och de hälsade på varandra. Hon fick dock inte fram ett enda ord, vilket var bra, för då slapp Taylor höra på hennes jobbiga prat.

Vi kom fram till hotellet och jag bytte om till en ny klänning som jag köpte igår när vi var ute och shoppade. Jag satte även på mig mina svarta kilklackar till klänningen. Mitt hår som redan var plattat sen imorse gjorde jag ingenting med. Taylor tog en snabb dusch och när han kom ut såg jag hur chockad han vart över att se mig.

- Oj. Du är så vacker. Viskade han i mitt öra när han kom fram till mig.

Jag kysste en blöt Taylor och gick sedan in i det fuktiga badrummet för att kolla mig i spegeln, jag kunde faktiskt inte hjälpa att hålla med Taylor. Jag såg faktiskt fin ut i den klänningen. Jag bättrade på mitt smink och gick ut från badrummet, Taylor var klar så vi begav oss ut på gatan igen för att gå till en av New York's finaste restauranger.

Vi kom fram och där kunde vi se rätt många stora kändisar sitta och äta. Ska jag vara ärlig vart jag rätt uppspelt över att se dom, det kändes så coolt ändå. Vi fick ett bord för två och vi beställde in mat och dricka. Efter en halvtimme hör vi plötsligt hur någon skriker;

- EVERYBODY DOWN ON THE FLOOR!

---

Hmm vad är det nu som händer dåååå?

Förmodligen hade han glömt bort att säga någon av sina spydiga kommentarer så han behövde säga en till. Så jag orkade inte stanna och se vad han ville.

- April! Hörde jag en liten söt flickröst säga.

Det var Makena, och det gjorde att jag blev tvungen att stanna till. Jag vände mig om och log mot henne.

- Ja?

Hon stängde dörren tyst bakom sig och kom fram till mig.

- Taylor är inte sig själv. Han är ledsen.. Sa Makena.

- Vadå? Vad har hänt? Han berättar ingenting.

- Det har skett en jordbävning i vår hemstad. Allt är förstört. Visst det låter töntigt, men det tar mycket på oss. Speciellt på Taylor.

- Oj.. Var allt jag kunde få ur mig.

- Jag hörde honom prata i telefon, han tror att du gillar den där Dylan killen, och inte Taylor. Han är jätteförvirrad.

Men gud. Jag trodde inte han hade så dålig självförtroende. Man träffar en kille en gång. Och pang! Då börjar han tro massa saker.

- Vad ska jag göra? Han vägrar ju prata..

Makena kolla på mig ett tag utan att säga ett ljud.

- Hitta på något, få honom att åka någonstans. Så kan ni hitta på något mysigt. Sa hon sen och log.

Jag log till henne och nickade, sedan vände jag på klacken och gick hemåt.

Hmm, vad kan man göra? Tänkte jag för mig själv på vägen hem. Och när jag precis kommit innanför dörren fick jag världens idé. Jag sprang upp för trappan till mitt rum och slängde av mig mina kläder och vidare in i duschen. Jag tvättade håret, rakade benen och andra ställen och sedan stängde jag av vattnet och gick ur duschen. Jag satte i papiljotter och sedan tog jag fram hårtorken och började föna mitt hår. Jag fick stå ett bra tag eftersom att mitt hår är så tjock och det tar lång tid att torka. När det var torrt tog jag ur papiljotterna och släppte ut mitt hår, nu var det underbart lockigt. Jag sminkade mig också, dock väldigt naturligt. Taylor tycker jag är mycket finare naturligt, än med massa smink på.

Jag gick vidare till min walk-in-closet och tog fram en grå tubklänning och ett par gråa pumps. Jag skickade iväg ett sms till Ryan. "Be Taylor packa en väska och säg till honom att han ska möta dig på LAX. Kram", hoppas jag inte förvirrar honom allt för mycket nu. Några minuter senare ringde Ryan.

- Hallå? Svarade jag.

- Jag fattar inte. Vadå möta mig vid LAX?

- Asså, han ska ju inte möta dig. Han ska möta mig, men han behöver inte veta det. Snälla hjälp mig lite nu bara, det ska vara en överraskning!

Vi la på och jag plockade upp min Mac. Jag gick in på LAX hemsida och boka två biljetter tur och retur till New York. Det blev inte så dyrt eftersom att det var i sista minuten. Sedan gick jag in på Taxi appen i min iPhone och bokade en taxi, tre minuter senare kom det en. Jag hoppade in i den och tog raka vägen till flygplatsen.

När vi kom dit ställde jag mig i entrén och väntade på Taylor. Några minuter senare såg jag honom stiga ur en gul Taxi. Han såg mig och jag vinkade till honom. Han kom fram och gav mig en kram.

- Vad gör du här? Frågade han.

- Jag ska träffa dig, har du en väska?

Han kollade förvirrat på mig och visade hans väska han hade i handen.

- Men .. Jag ska träffa Ryan ..

- Haha nej. Du ska träffa mig, Ryan fick dig att kommit hit bara. Sa jag och gav Taylor en puss på kinden.

- Du förvirrar mig..

Jag märkte fortfarande av att han inte var så glad på mig. Men det var konstigt, fanns ju egentligen ingen anledning till att vara sur. Okej jo. Jag glömde bort tiden igår och jag kom aldrig till Taylor. Men sånt händer alla, eller hur?

- Var ska vi? Frågade Taylor mig när vi var påväg till incheckningen.

- New York. Tänkte att det kunde vara kul att komma bort över helgen, bara du och jag.

Han kollade på mig och log. Fake smile, ja. Men något var det ju iallafall. Hoppas det blir bättre när tiden fick gå lite.

Vi kom fram till vår gate och vi fick sitta och vänta i drygt en halvtimme innan vi fick gå på planet. Det var ett rött plan, for your information. Vi fick sitta längst bak i planet, alla andra platser var bokade, så jag hade tur att jag kunde få några platser alls.

Det var mitt på dagen, så när vi kom fram var det fortfarande ljust ute. Dock lite skymning. Vi tog in på ett hotell utanför Cantral Park, vi fick rum på 4e våningen och vi gick direkt upp och lämnade våra väskor.

- Juste! Tog du med dig finkläder? Frågade jag.

- Va? Nää..

- Då ska vi ut och shoppa!! Sa jag med glädje.

Jag tog min handväska och vi sprang ner ut på gatorna och började leta i nästan varenda affär efter en fin smoking till Taylor. Till slut hittade vi den perfekta. Den var svart med gråa drag i sig. Vi köpte även en rosa slips och en vit skjorta. Riktigt snygg blev han. Under den här turen verkade Taylor ha blivit lite gladare, det märktes på honom. Det gjorde även mig glad.

När vi var påväg hem till hotellet igen för att Taylor skulle få byta om tog jag tillfället till akt.

- Du .. Det är verkligen ingenting mellan mig och Dylan. Jag lovar. Sa jag.

Han kollade på mig med osäker min.

- Är du säker? För det är okej. Alla förändras, jag vet ..

- Men sluta, jag lovar. Lovar, lovar, lovar!

Han kysste mig och förhoppningsvis litade han på mig. Vi tog nu raka vägen hem till hotellet och Taylor fick byta om. Sedan gick vi ner på en av sushirestaurangerna. Både jag och Taylor beställde 11 bitars. Riktigt hungriga var vi.

När vi satt och hade som trevligast ser vi ..

---

Vad tror ni de ser?

PUSS