Love At First Sight - Kapitel 47
Vi kom fram och där kunde vi se rätt många stora kändisar sitta och äta. Ska jag vara ärlig vart jag rätt uppspelt över att se dom, det kändes så coolt ändå. Vi fick ett bord för två och vi beställde in mat och dricka. Efter en halvtimme hör vi plötsligt hur någon skriker;
- EVERYBODY DOWN ON THE FLOOR!
Och in springande kommer det en muskulös kille med en rånarluva på sig. I handen höll han en pistol.
- EVERYBODY DOWN, NOW! Skrek han en gång till.
Taylor tog snabbt min hand och drog ner mig på golvet. Några minuter senare kom det in två stora killar till, de hade också varsin pistol i handen.
- Åh herregud. Vi kommer dö. Sa jag förstelnat till Taylor.
- Nej, sluta! Sa han och kollade allvarligt på mig.
Vid det tillfället fick jag panik, jag började gråta. Taylor höll min hand hårt för att visa att han var där vid min sida.
Killarna med rånarluvor låste dörren och satte en stol under handtaget så att man inte skulle kunna öppna den. De gick nu runt bland folket för att se så att alla satt på golvet. De tog även våra telefoner. Dock hann jag skicka ett snabbt sms till mamma innan den ena killen tog min mobiltelefon. Sedan bad de oss sätta oss vid en av restaurangens väggar. Så dom skulle kunna hålla koll på oss.
Plötsligt kände jag hur jag vart oerhört kissnödig. Så jag viskade till Taylor;
- Jag måste pudra näsan..
Innan Taylor hann svara skrek en av killarna till mig att jag skulle vara tyst.
Plötsligt ställde sig en av de anställda upp och frågade en av rånarna;
- Varför valde ni det här stället, vi har ingenting här. Gå och råna en bank istället!
Rånaren riktade sin pistol mot den anställde.
- Sitt ner .. Sa rånaren men lugn röst.
- Men ..
- SITT NER! Sa rånaren igen innan den anställde hann säga något mer.
Det gick en halvtimme ungefär innan det kom en hel drös poliser utanför fönstret.
- Fan. Poliserna är här. Sa en av rånarna till de andra.
En av dom viskade då någonting till den andra och båda log mystiskt när det kollade ut på oss som tagits som gisslan. Jag höll fortfarande fast i Taylor's hand. Jag kände mig mycket tryggare ifall jag höll i den, hårt.
- Jag skulle aldrig tagit med dig till New York, förlåt. Viskade jag lite snabbt till Taylor när rånarna vände sig om. Och förhoppningsvis hörde de inte att jag sa någonting.
- Säg inte förlåt. Sa han och pussade mig snabbt på kinden.
På något konstigt sätt verkade det som att rånarna inte ville oss något ont. Frågan var då varför de ens hade tagit oss som gisslan...
Nu vart det inget långt inlägg. Men jag har bestämt mig att faktiskt inte avsluta bloggen. Men jag tänkte börja om från början, för då får jag mer fantasi och skriver lite oftare.
Men eftersom att detta nu ska vara ett skolarbete KANSKE jag inte skriver såå ofta som ni vill.
That's all. Puss!
Kommentarer
Trackback
