Novellblogg om Taylor Lautner

"April, förlåt ifall du blev ledsen över att jag pratade med mitt ex.. Men du är ju inte bättre när du står och kramar Cam. Hoppas du får ett bra liv med din Cam...

Taylor"

Jag visste inte var jag skulle göra. Han trodde helt seriöst att jag skulle göra något med Cam. Men varför var allt mitt fel helt plötsligt. Jag fattar inte varför han var sur på mig när det var han som hade börjat. Jag känner mig helt förvirrad. Jag hörde att jag fick ett sms och tog upp mobilen för att se om det var Taylor. Det som förvånade mig var att det var Cam som smsat mig. Det stod..

"Hej April, hur är det? Hoppas det blivit bra mellan dig och Taylor. Om du vill prata så, just text me.

Cam"

Jag kände hur jag blev helt varm i hela kroppen. Cam var den enda som verkligen förstod mig just nu. Jag svarade honom och frågade om han vill gå och fika med mig, så klart så ville han det. Jag sprang upp och duschade och bytte snabbt om. Jag sminkade mig och smsade Cam att jag var på vad till Starbucks nu om han ville ses. Jag var 100% säker på att han skulle komma dit. Så jag hämtade bilnycklarna till pappas Ferrari. Jag visste inte om mamma och pappa var hemma eller inte så jag skrev på en lapp att jag skulle till stan och fika med en kompis. Sedan gick jag och satte mig i bilen och körde iväg.

Varför hade hon inte svarat på mitt sms än? Hon kanske tog det bokstavligt och startat ett liv med Cam. Fanfanfan. Jag menade det ju inte så. Tänkte jag när jag satt i mitt rum och läste sista Harry Potter boken.

Jag la ifrån mig boken och gick till köket för att hämta en banan att äta. När jag kommer in i köket satt Makena där och ritade i sin målarbok. Hon kom hem från sjukhuset för bara några dagar sen. Doktorn sa att hennes Cancer inte var på topp just nu. Så hon kunde vara hemma för tillfället. Hon hostade till lite grann och jag frågade henne hur hon mådde. Hon brydde sig inte om hostan och sa att hon mådde super.

Jag återgick till att ta en banan och jag gick sedan till mitt rum igen. Innan jag visste ordet av knackade det på ytterdörren.

- Jag öppnar!! Ropade Makena till mig.

Jag ryckte till med axlarna och fortsatte gå mot mitt rum. Precis när jag stängt dörren om mig knackade det även på den.

- Kom in.. Sa jag tyst.

Och in kom Josie. "Åh nej.." Tänkte jag för mig själv när hon klev in i rummet. Jag hade ingen lust att träffa henne, det har jag inte haft sen jag gjorde slut med henne. Jag förstår inte varför April tror så mycket. Visst jag kanske ler åt Josie, men det är fake léenden hela vägen igenom!

- Vad gör du här? Frågade jag Josie lite smått uppkäftigt.

- Jag ville bara komma och se hur du mår.

Jag himlade med ögonen och vände ryggen mot henne.

- Men herregud, vad är det? Frågade Josie.

- Vad är det du inte förstår ? Jag tycker inte om dig längre, och ända sen jag blev tillsammans med April har du stalkat mig något brutalt. Bara sluta!

Josie kollade på mig och jag såg hur hon blev allt argare för varje sekund som gick. Jag fortsatte,

- Du kan gå nu, jag vill inte ha dig i mitt liv. Du vill bara förstöra allt. Hejdå.

Hon stormade ut ur mitt rum och även ut ur huset.

- Skönt, då kanske jag slipper se henne något mer. Sa jag tyst för mig själv.

Makena kom springandes in till mitt rum.

- Vad hände? Frågade hon ivrigt.

- Nä men inget. Svarade jag.

Hon fnyste och gick ut ur mitt rum.

Jag började undra allt mer vad April hade för sig så jag tänkte ringa till Lana för att se ifall hon visste. Visst det kanske låter jättetöntigt, men det kändes nödvändigt. Jag letade upp Lana i senast uppringda och klickade på ring knappen. Signalerna kom in. Efter ett par signaler kom jag fram. Men det var inte Lana som svarade, det var en helt främmande man...

---

Vem är mannen tror ni?