Novellblogg om Taylor Lautner

- Taylor, det lät inifrån garderoben.. Sa jag till honom och han gick tillbaka ner för trappan till mig.

- Det är säkert ingenting. Sa han.

Han gick till garderoben och öppnade den. Det var ingenting där. Men det låg en låda på golvet.

- Det måste varit lådan som ramlat ner. Inget speciellt ju. Sa Taylor.

Han stängde dörren igen och gick upp för trappan.

När han kommit upp för trappan och gått en bit hörde jag något inifrån garderoben än en gång. Men jag antog att jag inbillade mig, så jag brydde mig inte om det. Han kom ner lite senare med en film.

- Jag vet inte om jag hörde eller inbillade mig något. Men det lät från garderoben igen. Sa jag när Taylor kommit ner.

Taylor gick in i garderoben igen för att kolla än en gång om det var något där inne.

- Lådan ligger inte på golvet längre .. Sa han och kollade på mig allvarligt.

- Va? Jag har inte rört nått.

- Okej, vi går upp här ifrån nu. Sa han och han tog min hand och vi gick upp för trappan.

Han tog mig till köket och han plockade upp sin mobiltelefon som legat där hela tiden. Han skulle precis ringa ett samtal när han såg att han fått en ny anteckning. Han läste den.

"Bäst att gå här ifrån nu..."

- Men va i? Okej April. Det är nog bäst att vi går. Sa Taylor.

Eftersom att jag inte fick se anteckningen hade jag ingen aning om varför vi skulle gå där ifrån. Men vi gick lugnt och sansat ut från huset och ut från uppfarten. Taylor tog upp sin mobiltelefon och knappade in 911.

- Jag tror det är någon i mitt hus. Sa han väldigt allvarligt.

Jag kollade på honom med stora ögon och jag började få en liten aning om vad som var på gång. Taylor la på och kollade på mig.

- Polisen kommer snart. Men jag ska bara gå in och se om jag kan hitta nått. Stanna här. Sa han och gav mig en seriös blick.

- Va? Nej. Jag kan inte stanna här ensam.

- April.. Du stannar här. Sa han och kollade rakt in i mina ögon och den blicken kunde jag inte förneka.

Jag stanna utanför och knöt händerna för att jag blev så stressad. Och jag såg honom gå in genom ytterdörren som han stängde med en smäll. Jag fick ångest och bestämde mig för att gå in iallafall. Ifall det är någon där inne kan jag inte låta Taylor råka illa ut.

Jag gick in i huset och ropade efter Taylor. Men inget svar fick jag. Dock hörde jag någonting från övervåningen. Jag gick upp för trappan långsamt och jag försökte vara så tyst som möjligt. När jag kom upp på övervåningen ropade jag än en gång på Taylor. Men jag fick inget svar denna gång heller. Jag gick runt och kollade i de olika rummen men jag kunde inte hitta honom någonstans. Men när jag gick utanför toaletten hörde jag att kranen spolade.

- Taylor? Sa jag och knackade lätt på dörren.

- Ah kom in.. Hörde jag honom säga inifrån.

Jag öppnade dörren och såg Taylor stå där med blodiga händer.

- Men gud, vad har hänt? Sprang jag fram och frågade.

Han pekade på sin panna och han hade ett stort sår där.

- Vänta. Hur gick detta till? Frågade jag.

Han skakade på huvudet och sa att han inte hade någon aning.

- Jag vaknade bara upp på golvet och såg att mina händer var blodiga. Jag förstod ingenting. Allt var väldigt oklart för mig.

Jag gav honom en handduk som han kunde hålla för såret.

- Vi går hem till mig. Jag hjälper dig gubben. Sa jag.

Taylor verkade vara helt borta så jag stängde av kranen och ledde honom ut ur badrummet, ner för trappan och ut ur huset. Eftersom att vi inte bodde långt ifrån varandra kunde vi gå till mig. Tio minuter tog det ungefär innan vi var hemma hos mig.

När vi kom fram var vi ensamma hemma. Pappa var på sjukhuset och mamma var förmodligen med honom. Vi gick iallafall in i huset och in till badrummet. Jag sa till honom att sätta sig på pallen som stod bredvid badkaret medans jag gick för att hämta plåster.

När jag gick för att hämta plåster satte jag även på TVn i vardagsrummet, det kändes så tyst annars. När jag kom tillbaka in i badrummet satt Taylor fortfarande kvar på pallen.

- Tack för att du hjälper mig älskling. Sa han till mig när jag kom in.

- Jag älskar dig. Sa jag till honom.

Jag satte på kranen och höll en handduk under. Sedan började jag badda den på Taylor's panna. När allt blod var borta satte jag på några plåster. Det såg lite roligt ut, men det var ju bättre än att det var helt luftigt så massa bakterier kunde ta sig in.

- Det är nog bäst att vi går tillbaka för att se ifall polisen kommit. Sa jag.

Taylor höll med, så vi gick tillbaka till Taylor's hus. På lång väg såg vi massor med polis bilar stå utanför huset. Så vi förstod direkt att nått var på gång.

Vi kom allt närmare och när vi var helt framme gick vi fram till en av poliserna och frågade om dom hittat nått. Han började fråga oss om vad som hänt. Vi började berätta om lådan och Taylor berättade om anteckningen i mobilen. Att få höra det gjorde mig aningens rädd.

Han bad oss att följa med in i huset och han ledde oss in i köket och pekade på köksön. Med kökets vassa kniv hade det med bladet inristat ..

---

Damdamdam, vad händer nu då? :)