Novellblogg om Taylor Lautner

- Nu har du varit borta i drygt en timme? Var fan är du?

- Oj emh, jag hittade inte toaletten. Sa jag, för jag orkade inte berätta allt.

Jag gick tillbaka till mamma. Hon var arg. Eller inte arg, men hon var orolig. Förvånar mig inte att hon blev så orolig. Hon är som sagt som hon är. Men jag älskar min mamma ändå.

Vi gick ut till bilen och åkte hem igen. Jag gick upp till mitt rum. Hängde in mina nya kläder i garderoben och satte sedan på mig mina tränings kläder. Jag gick till mitt sminkbord plockade fram en tofs och satte upp mitt hår i en hästsvans, sedan gick jag ner till ytterdörren, plockade på mina gympaskor och tog en jogging runda.

Jag sprang i ungefär 35 minuter innan jag började undra vart jag faktiskt var. Jag kollade runt och kände inte igen någonting på gatan jag var på. Jag fick lite smått panik och började små springa tillbaka samma väg som jag kom på. Men jag hade ingen aning om vilken väg jag hade tagit.

Jag plockade fram mobilen och skrev in mammas mobilnummer, klickade på ring och jag väntade. Inget svar.. Jag ringde på hemtelefonen. Det ringde, men inget svar där heller. Pappa var det inte lönt att ringa till, han satt säkert bara i möte. Och han skulle säkert bara bli arg ifall jag ringde och störde.

Nu hade jag seriöst panik, jag är i en helt främmande stad och var helt vilse. Jag började gå lite smått. Men jag hade ingen aning om vart jag gick.

Det började bli mörkt och jag var fortfarande ute och gick. Plötsligt kommer det en Volvo V70 körande. Den körde förbi mig och saktade ner några meter framför mig. Jag brydde mig inte om det och gick vidare. Jag visse ju trots allt inte vart jag skulle gå.

När jag gått förbi bilen började den köra efter mig. Whatever.. Den ska säkert stanna här snart. Tänkte jag.

Men nej, den stannade aldrig. Jag började springa lite sakta, och jag kände hur bilen gick upp i min takt och följde efter mig ännu mer. Nu började jag bli rädd. Jag var även väldigt trött nu, jag hade ju sprungit en bra bit nu.

Osmart som jag är stannade jag för att plocka upp min mobil ur fickan. Snabbt som attan hoppade snubben ur bilen och sprang upp till mig och tog tag i min arm.

- MEN VAFAN GÖR DU? Skrek jag till honom.

- Du är tyst! Okej?

Han satte handen över min mun, men jag försökte skrika allt jag hade.

- Det är ingen som hör dig nu. Viskade han till mig.

Jag bet honom i handen så att han skulle släppa, men då slog han till mig i huvudet och ..

---

Ojojojojdå :(( Det blev inte så jättelångt inlägg nu, men senare. :))