Novellblogg om Taylor Lautner

Dagarna gick och jag hade det underbart tillsammans med Taylor, hans vänner och Lana. Jag och Taylor kom allt närmare varandra, dock visste jag inte hur det stod mellan oss. Jag ville heller egentligen inte starta upp någonting som inte kan fortsätta när vi åker här ifrån. Jag gick därför länge runt och funderade på detta. Skulle jag fråga eller inte. Frågade jag mig själv om och om igen.

De sista tre dagarna hyrde mamma och pappa en bil. De tyckte vi skulle åka och utforska ön lite grann. Det var faktiskt väldigt trevligt. Jag fick visserligen inte träffa Taylor någonting de tre dagarna. Vi skulle snart skiljas åt liksom. Då ville man ju passa på att träffas. Men ja, min mamma är som hon är och ville att bara vi i familjen skulle åka med. Lana då också så klart.

Jag satt varje dag och lyssnade genom min Michael Jackson playlist på spotify för att få bilturerna att gå så snabbt som möjligt.

Vi stannade på väldigt fina platser. Det vill säga, stränder, grottor, shoppingcentrum och museum bl.a. Och jag tog massor av bilder.

De tre dagarna gick och det var dags att säga hej då till Fuerteventura och åka hem till New York. Bussen från hotellet gick runt nio på morgonen och jag kände mig bara tvungen att hitta Taylor och prata lite med honom. Vi hade trots allt inte trättats på tre dagar. Visst det låter lite, men för mig kändes det som en evighet.

Jag sprang runt som en dåre och letade efter honom. Jag knackade till och med på hans rum. Men han var inte där. Det var heller ingen som visste vart han var.

Klockan närmade sig nio och jag var tvungen att ge upp mitt letande. Bussen kom och vi hoppade på den. Jag och Lana delade säte och jag satt längst in mot fönstret. De två veckorna här på ön spelades upp om och om igen i mitt huvud hela vägen till flygplatsen.

- Men hallå April! Sluta dröm.. Hörde jag Lana säga.

- Mh va?

- Somnade du eller nått?

Lana måste pratat med mig ett långt tag innan jag reagerade, haha.

- Va nä? Jag funderade bara. Sa jag till Lana.

- Ah okej. Jag tänkte bara fråga om du hittade Taylor?

- Nä jag hittade inte honom någonstans. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

- Ah jo, det kommer säkert fixa sig ska du se.

Jag hade hoppats på något mer stöttande av min bästa vän, men jag antar att det är lite svårt att svara på något sånt. Men jag kände på mig att det faktiskt inte skulle fixa sig. Vi skulle åka hem med flyget om en timme. Och jag har ingen aning om när Taylor's flyg går. Jag vet inte ens vart han ska flyga.

All denna personliga fakta hade vi helt glömt bort att berätta för varandra. Jag hade inte ens hans nummer. Så det betyder att jag inte kommer kunna få tag på honom. Han berättade även att han inte använder sig av twitter eller facebook. Och det gör det hela så svårt.

- Fuck my life. Sa jag tyst för mig själv.

- Vad sa du? Frågade Lana som inte riktigt hörde vad jag sa.

Jag svarade inte på det utan fortsatte titta ut genom fönstret när vi närmade oss flygplatsen.

Vi kom fram till flygplatsen, vi fick gå av bussen. Vi fick all vår packning och gick vidare in till incheckningen. När vi kommit in till taxfree'n gick jag direkt och satte mig vid gate 20 där vårt flyg skulle stå.

Jag fick sitta där ett tag ensam, för Lana, mamma och pappa ville gå och shoppa lite. Jag var inte alls på humör för det.

Jag pluggade i mina hörlurar i mina öron och satte på If You See Kay med The Script. Tiden drog iväg och Lana kom med en glass till mig. Jag tog tacksamt emot den och jag började små prata med Lana. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Det var faktiskt väldigt skönt att få ut allt.

Plötsligt stannade vi båda upp av att vi hörde högtalarna säga;

- Meddelande till Ms. April Williams, meddelande till Ms. April Williams. Mr. Lautner väntar på dig vid informationen.

Hörde jag verkligen rätt. Väntade Taylor på mig vid informationen?

Jag kollade på Lana med ett stort leende på mina läppar.

- Gå, han väntar på dig. Sa Lana till mig och log.

Lana hade rätt, det skulle ordna sig.

Jag sprang hela vägen till informationen, det var inte en kort väg direkt eftersom att jag var på andra sidan flygplatsen när de ropade på mig.

Jag kom fram till informationen och där stod han. Jag sprang fram till honom och gav honom en kyss.

- Jag har verkligen saknat dig Taylor, vart har du..

Taylor satte två fingrar på min mun och såg allvarligt på mig.

- Jo det är så att ...

---

Dumdumdum. Vad händer nu då? Kommer allt verkligen ordna sig?