Novellblogg om Taylor Lautner

Och där stog han, Taylor Lautner som han tydligen heter. Undrar vad han vill mig.

- Hej du. Hur är det med dig egentligen? Sa han till mig.

Jag visste verkligen inte vad jag skulle svara. Men jag gav det ett försök.

- Jo ah, ja vet inte riktigt. Men .. Det var allt jag hann säga innan jag började gråta.

- Kom hit. Sa Taylor till mig.

Han sträckte ut handen och jag tog tag i den. Han gav mig en tröstande kram. Sedan släppte vi varandra och han sa att allt skulle bli bra igen. Jag rodnade och sa att jag behövde gå tillbaka till mitt rum.

Jag sprang där ifrån snabbt som attan, jag ville inte att han skulle se mig gråta.

- Vi kan väl ses senare iallafall. Hörde jag Taylor ropa bakom mig.

Jag små log för mig själv men låtsades inte höra. Jag bara fortsatte springa med en klump i halsen. På vägen upp till mitt och Lanas rum stötte jag på mamma. Hon blev förvånad och frågade vad som hade hänt. Vi satte oss ner och började prata om varför jag var så ledsen.

Jag berättade för henne att det kändes som att Lana inte alls bryr sig om mig längre. Att hon bara åkt med hit för att få känna på värmen igen. Och inte för att spendera tid med mig. Men vad vet jag. Jag kanske har helt fel. Mamma höll inte alls med mig och trodde att allt bara var ett missförstånd. Dock vet jag inte om jag ska tro att det är så eller inte.

Jag tog en paus från allt och gick och la mig i min säng, det var tänkt att jag skulle titta på tv. Men istället slumrade jag till. Jag har ingen aning om hur länge jag sov, men när jag vaknade igen var det mörkt ute och klockan var runt middags tid. Det var helt tomt i rummet och jag antog att Lana och mina föräldrar hade gått och tagit ett glas i baren medans de väntade på mig.

Jag tog mig upp ur sängen och gick till min resväska. Jag hade ingen aning om vad jag skulle ha på mig så jag rotade runt X antal minuter innan jag hittade min "lilla svarta" jag köpte på Victoria's Secret här om veckan. Till det tog jag mina svarta klackar och ett silver halsband. Jag sminkade mig lite smått och sedan gick jag ut för att ta hissen ner till baren för att se ifall Lana och resten satt där.

Men vem är det då inte som står och väntar på hissen? Jo, Taylor står där i blå slitna jeans och en vit skjorta, med dom två sista knapparna uppknäppta och till det hade han vita låga Converse. Jag har nog inga ord för hur snygg han var.

Jag ställde mig bredvid honom och väntade på hissen. Vi tittade i omgångar på varandra och det blev en sån där pinsamt tystnad. Jag funderade på om jag skulle våga säga hej eller inte. Jag är ju trots allt väldigt blyg av mig.

Hissen kom och vi gick in. Jag räckte fram handen för att trycka på knappen med en 1a på. Men precis när jag skulle klicka snuddade jag vid Taylors hand. Han hade också försökt ta fram handen för att klicka.

- Oj förlåt.. Sa jag några sekunder efteråt.

- Äsch det är ingen fara. Hehe..

Tystnaden uppstod igen. Vilket förvånade mig. Jag trodde Taylor skulle vara utåtriktad eftersom att han är så pass känd som han är. Men jag var helt ute och cyklade, han verkade vara exakt lika blyg som mig.

Vi hade nu tagit oss ner två våningar och var snart framme vid första våningen. Jag tog mig nu mod till att börja prata.

- Hur länge ska du stanna här då? Frågade jag lite tveksamt.

- Två veckor, du då?

- Faktiskt samma, jag åker hem på en måndag.

Samtalet var väldigt stelt och det var en stor lättnad när vi äntligen kom ner till våning ett.

- Amen vi ses då. Sa Taylor och vinkade till mig.

Jag kollade på honom och log lite smått istället för att säga vi ses tillbaka till honom.

Jag gick till baren och hittade Lana och mina föräldrar. De hade som tur var inte suttit där och väntat så länge, men vi gick iallafall vidare till restaurangen och åt lite grann. Det var faktiskt en väldigt trevlig middag. Det som hade hänt under dagen var då som bortblåst och jag och Lana var nu bästavänner igen. Det kändes grymt.

Kvällen gick och vi blev allt tröttare. Även om jag hade sovit under dagen var jag nog den som faktiskt var tröttast av oss alla. Så runt tio tiden bestämde vi oss för att gå tillbaka till våra rum. Jag och Lana bytte om till pyjamas och jag tvättade bort mitt smink och borstade tänderna med mera. När vi en halv timme senare gått och lagt oss knackade det på dörren. Lana bad mig gå och öppna, efter många om och men gick jag och öppnade dörren och där stod ...

---

Nanana, fortsättningen får ni i nästa kapitel. Lalal.