Love At First Sight - Kapitel 15
- MEN VAFAN GÖR DU? Skrek jag till honom.
- Du är tyst! Okej?
Han satte handen över min mun, men jag försökte skrika allt jag hade.
- Det är ingen som hör dig nu. Viskade han till mig.
Jag bet honom i handen så att han skulle släppa, men då slog han till mig i huvudet och ..
Jag kommer inte ihåg något mer efter det.
Jag vaknade upp liggandes i ett främmande rum. Jag kollade runt omkring mig, det var mörkt. Jag försökte inte göra något ljud ifrån mig, jag ville inte att han skulle märka att jag vaknat igen. Jag drog min hand sakta till min ficka för att plocka upp min telefon. Fickan var helt tom.
- Panik, panik, panik.. Sa jag tyst för mig själv.
Jag måste tappat mobilen när han överföll mig.
- Fan. Sa jag än en gång för mig själv.
Paniken kom och jag började skrika allt jag kunde. Jag började även röra på mig men insåg att jag låg i någon slags låda eller kista eller nått.
När jag ledat där ett tag låter det som att en motor går igång och "lådan" kör i väg. Alltså måste det vara en baklucka jag låg i.
Plötsligt hör jag att Human Nature med Michael Jackson går igång. Det är ju min ringsignal! Tänkte jag. Jag försökte lyfta på huvudet för att se ifall jag kunde se mobilen någonstans och såg hur det lyste nere vid mina fötter.
Jag försökte nå mobilen, men det var så långt borta. Jag sparkade till den med foten och den gled upp till min hand. Jag fick nu tag på den och såg att det var Taylor som stod på displayen. Jag svarade.
- Taylor?
- Hej! Allt bra?
Jag började snyfta. Och svarade lite små kaxigt,
- Låter det bra eller?
- Emh, nej. Ta det lugnt. Vad händer egentligen?
- Ja, men just nu ligger jag i en baklucka på en bil som jag inte vet vems det är. Med en förare som överföll mig för drygt en timme sen.
- Vänta va? Sa Taylor helt chockerad.
Jag tystnade ett tag.
- Du hörde vad jag sa! Svarade jag än en gång smått kaxigt.
- Men du, har du någon aning om vart du är?
- MEN VAFAN, HJÄLP MIG BARA!
- Okejokej, ta det lugnt. Jag ska ringa din mamma.
Jag låg där tyst i ungefär 10 minuter. "Snubben" hade nu kört i 35 minuter och jag hade inte den blekaste aning om vart vi var. Dessutom ringde aldrig Taylor tillbaka. Det gjorde mig orolig. Tänk om han inte bryr sig om mig.
Bara några minuter senare ringer telefonen igen. Denna gång var det mamma som ringde.
- Hallå? Sa jag tyst.- April?
- Mamma !
- Vad är det som händer? Sa hon och snyftade till.
- Gråter du mamma? Frågade jag. Bara av att höra mammas röst gjorde att jag lugnade ner mig något alldeles extra.
- April, du är borta. Klart jag gråter. Men jag har iallafall ringt till polisen nu. De är påväg. Dock har dom ingen aning om vart dom ska leta.
Vad ska jag säga nu? Jag vet ju inte heller vad dom ska leta efter. Fan, jag kommer säkert bli mördad eller nått. Tänkte jag för mig själv. Men då kom jag på att det var en svart Volvo V70. Men hur många Volvo V70's finns det inte i LA liksom?
- Det är en Volvo V70. Det är det jag vet.
Mamma tystnade och jag hörde hur hon började snyfta allt mer.
- Mamma det är lugnt. Det fixar sig. Sa jag för att försöka lugna ner henne lite.
I bakgrunden hörde jag att någon knackade på dörren.
- Jag ska bara ta detta. Jag ringer sen. Stå emot allt, okej?
- Okej, jag ska. Svarade jag.
- Jag älskar dig April.
- Jag älskar dig med.
Mamma la på och jag fastnade med blicken i taket av bakluckan. Jag fick massor med flashbacks från Spanien. Hur kul jag faktiskt hade med Taylor. Varför drygar jag så brutalt nu för? Gud alltså, jag måste sluta. Tänkte jag.
Jag plockade upp telefonen och letade upp Taylor i kontaktlistan. Jag klickade på ring och det kom in signaler.
- Hallå? Svarade Taylor med en orolig röst.
- Jo jag måste bara säga att ...
Det där fick bli allt för idag. Nu är jag trött och ska sova.
Men vad tror ni kommer hända? Kommenterar det ni troooooor, hihi. :)))
Love At First Sight - Kapitel 14
Jag gick vidare till toaletten. Min telefon började ringa och på displayen stod det "Mamma".
- Hallå? Svarade jag.
- För i helvete April!
- Nu har du varit borta i drygt en timme? Var fan är du?
- Oj emh, jag hittade inte toaletten. Sa jag, för jag orkade inte berätta allt.
Jag gick tillbaka till mamma. Hon var arg. Eller inte arg, men hon var orolig. Förvånar mig inte att hon blev så orolig. Hon är som sagt som hon är. Men jag älskar min mamma ändå.
Vi gick ut till bilen och åkte hem igen. Jag gick upp till mitt rum. Hängde in mina nya kläder i garderoben och satte sedan på mig mina tränings kläder. Jag gick till mitt sminkbord plockade fram en tofs och satte upp mitt hår i en hästsvans, sedan gick jag ner till ytterdörren, plockade på mina gympaskor och tog en jogging runda.
Jag sprang i ungefär 35 minuter innan jag började undra vart jag faktiskt var. Jag kollade runt och kände inte igen någonting på gatan jag var på. Jag fick lite smått panik och började små springa tillbaka samma väg som jag kom på. Men jag hade ingen aning om vilken väg jag hade tagit.
Jag plockade fram mobilen och skrev in mammas mobilnummer, klickade på ring och jag väntade. Inget svar.. Jag ringde på hemtelefonen. Det ringde, men inget svar där heller. Pappa var det inte lönt att ringa till, han satt säkert bara i möte. Och han skulle säkert bara bli arg ifall jag ringde och störde.
Nu hade jag seriöst panik, jag är i en helt främmande stad och var helt vilse. Jag började gå lite smått. Men jag hade ingen aning om vart jag gick.
Det började bli mörkt och jag var fortfarande ute och gick. Plötsligt kommer det en Volvo V70 körande. Den körde förbi mig och saktade ner några meter framför mig. Jag brydde mig inte om det och gick vidare. Jag visse ju trots allt inte vart jag skulle gå.
När jag gått förbi bilen började den köra efter mig. Whatever.. Den ska säkert stanna här snart. Tänkte jag.
Men nej, den stannade aldrig. Jag började springa lite sakta, och jag kände hur bilen gick upp i min takt och följde efter mig ännu mer. Nu började jag bli rädd. Jag var även väldigt trött nu, jag hade ju sprungit en bra bit nu.
Osmart som jag är stannade jag för att plocka upp min mobil ur fickan. Snabbt som attan hoppade snubben ur bilen och sprang upp till mig och tog tag i min arm.
- MEN VAFAN GÖR DU? Skrek jag till honom.
- Du är tyst! Okej?
Han satte handen över min mun, men jag försökte skrika allt jag hade.
- Det är ingen som hör dig nu. Viskade han till mig.
Jag bet honom i handen så att han skulle släppa, men då slog han till mig i huvudet och ..
Ojojojojdå :(( Det blev inte så jättelångt inlägg nu, men senare. :))
KOMMENTERA ALLIHOPA :DDDDDD
Love At First Sight - Kapitel 13
När jag utforskat huset valde jag att gå ut på gatan för att kolla in det lite. Jag gick runt där ett tag och såg alla gigantiska hus. Gud vad fina alla var.
När jag har gått en bit, stannar jag upp av att jag plötsligt ser ...
Jag försökte kolla extra noga och såg att det var Ryan som gick ett bit länge fram.
- Hey Ryan! Ropade jag efter honom.
Han vände sig om och jag sprang fram och gav honom en kram.
- Vad gör du här? Frågade han mig och log.
- Jag har flyttat hit. Eller ja, jag kom hit idag. Vad gör du själv här egentligen?
Han blev tyst och kollade på mig som att jag var dum.
- Jag bor här?
- Jaha, förlåt, jag visste inte, haha. Sa jag till honom och försökte ge honom ett leende.
Vi gick tillsammans ett tag och sedan svängde Ryan in till ett hus. På brevlådan stod det "Lautner". Jag fick ingen större reaktion när jag såg det. Jag tyckte att jag sett tillräckligt så jag gick tillbaka hem.
När jag kom hem började jag fixa till på mitt rum, jag packade upp mina kläder och hängde in det i min garderob. Jag plockade även fram alla min skor och satte in dom i skohyllorna. När jag var klar med det satte jag mig på min madrass som låg på golvet. Vi hade inte satt upp min säng ännu. Så jag fick nöja mig med en madrass på golvet ett tag.
Jag tog fram min laptop och loggade in på facebook. Jag hade fått massor med logg inlägg om min flyttning. Jag insåg nu hur mycket jag faktiskt skulle sakna alla mina vänner. Jag satt där ett tag och bara funderade. Och plötsligt kom jag på vad det var jag hade sett när jag var ute och gick.
Det stod ju Lautner på brevlådan. Är jag dum eller? Tänkte jag för mig själv.
Vad skulle jag göra nu? Ska jag gå hem till honom? Nää, det funkar inte. Ska jag skriva ett brev och lämna det i brevlådan? Nejnejnej. Jag satt så ett tag och bara funderade. Jag ville ju inte dyka upp utanför dörren och bara "Här är jag!" liksom.
Mamma kom hem ganska tidigt. Vi hade bestämt att vi skulle åka in till centrum och handla lite nya kläder till mig. Vi gick ut och tog bilen in till centrum. Vi parkerade ganska nära entrén, mamma låste bilen och vi gick in.
Forever 21 var den första affären jag såg och vi gick in där. Jag fick med mig några tröjor och ett par jeans ut där ifrån. Vi gick vidare till Hot Topic. Jag köpte med mig två tröjor där ifrån också.
Jag gick ifrån mamma ett tag för att gå till toaletten. Eftersom att jag aldrig varit där förut, så fick jag gå runt ett tag för att leta efter toaletten.
Jag gick till informationen för att fråga vart den låg. Och när jag stod i kön för att få fråga kände jag hur en hand landade på min axel.
Åh fan, nu blir jag våldtagen... Var den första tanken jag fick..
Jag vände mig om, och där stod Taylor. Gud jag fick en chock.
- Hej. Sa jag. Jag kände hur min röst lät väldigt osäker.
- Tja! Vad gör du här?
- Jag har precis flyttat hit. Pappa fick ett nytt jobb här.
Jag tänkte fortfarande på när han sa till mig att det inte skulle funka. Det ville inte gå ur mitt huvud helt enkelt.
- Åh men gud vad kul! Sa Taylor och gav mig ett jättestort leende.
- Ah jo, det blir säkert bra. Jag gav Taylor ett osäkert leende.
Jag kollade ner på mina fötter och Taylor märkte att något var fel.
- Hörru, vad är det? Frågade Taylor mig.
Vad tror han egentligen? Skulle jag vara glad efter vad han sa till mig eller?
- Asså, nä men det är inget.
- Jag märker ju att det är något, sluta nu. Sa han igen.
- Äsch, det spelar ingen roll. Inte nu. Sa jag och log.
Visst, jag försökte låtsas att jag var ledsen. Även fast jag faktiskt var helglad över att få träffa honom igen.
- Men jag måste gå nu. Sa jag till Taylor och började gå.
- Ge mig ditt nummer vartfall, var lite schysst. Sa han och blinkade till mig.
Han fick mitt nummer och sa att han skulle ringa mig senare.
Jag gick vidare till toaletten. Min telefon började ringa och på displayen stod det "Mamma".
- Hallå? Svarade jag.
- För i helvete April!
Vad är det April's mamma är på väg att säga?
KOMMENTERA!!! :))))))
Uppdate, detta är det enda kapitlet jag skriver idag. Men imorgon ska jag försöka hinna med fllleeerrr. :))
Love At First Sight - Kapitel 12
- Jag och mamma har nått att berätta. Sa Pappa och gav mig en bild.
Kan ni gissa vem som går där eller? Haha. :)
På bilden var det ett hus. Det var ett stort vitt sten hus. Utanför fanns det en stor trädgård med en stor rektangulär pool.
- Vad är detta? Sa jag och kollade på mamma och pappa.
- Jo, jag har blivit anställd i Los Angeles. Och vi flyttar till det där huset om drygt en vecka.
- Va? Nä..
Jag var inte alls beredd på att flytta. Jag ville verkligen inte lämna New York, jag ville framför allt inte lämna Lana.
- Jo jag har redan tagit emot jobbet, som sagt vi flyttar om en vecka. Börja packa. Detta kommer bli bra ska du se. Var det sista pappa sa innan jag sprang upp till mitt rum. Tog tag i min mobiltelefon och slog in Lanas nummer.
- Ah det är Lana.
- Lana, det är April.
- Nämen heejsan, det var längesen, haha. Sa Lana och skrattade till.
- Hehe ja. Men du.
- Vad händer?
- Pappa berättade att jag flytta till LA om en vecka..
Det vart tyst i andra änden ett tag.
- Hallå? Sa jag för att se om Lana fortfarande var på tråden.
- Ah jo, jag tänker. Men vafan du får inte flytta.
Lana la på utan för varning och 10 minuter senare plingade det på dörren.
- JAG ÖPPNAR! Skrek jag till mamma och pappa.
jag sprang ner för trappan till dörren och öppnade. Där stod Lana. Vi gick upp på mitt rum, satte oss i min säng och började prata. Vi pratade minnen hur länge som helst. Och tiden rann iväg. Lana blev tvungen att gå hem. För imorgon var det skola. Gud vad jag inte alls var taggad på att gå till skolan igen.
Jag somnade tidigt den kvällen och sov som en stock. Jag drömde om de två senaste veckorna och om Taylor.
Nästa morgon vaknade jag och var ovanligt pigg. Måste varit på grund av att jag somnade så tidigt. Jag gick ner för att fixa frukost och såg att det var tomt i huset, mamma och pappa måste redan åkt till jobbet. Jag fixade min frukost och gick upp till mitt rum igen. Jag slog på min gråa Macbook Pro och loggade in på min blogg. Där skrev jag lite om flytten till LA. Det var det enklaste sättet att berätta om det för mina kompisar.
Jag loggade ut från bloggen och klädde på mig, fixade håret och sminkade mig. Sedan tog jag mammas Porsche Cayman till skolan. Jag parkerade utanför skolan och möttes av Sam, Laura och Andrew. De frågade massor om resan och jag berättade om hur skönt och kul det har varit. Jag berättade dock inte om Taylor, kände att det inte behövde komma ut.
Dagen gick ganska fort och jag kom hem hyfsat tidigt. Jag gick som vanligt till kylen för att ta något att äta, men jag såg att det satt en lapp på kylskåpet, jag läste och det stod.
"April, när du har ätit så måste du gå upp och fylla på lådorna som står i ditt rum med grejer.
Kram Mamma"
Jag gjorde som hon sa. Jag åt och gick sedan upp till mitt rum. Det stod fem lådor där, och jag började lägga ner saker som jag inte skulle använda under veckan. Lådorna fylldes fort och mitt rum blev bara tommare och tommare.
- Hallå är det nån hemma?
Hörde jag mamma skrika nerifrån.
- Ah hej! Skrek jag tillbaka till mamma.
Hon kom upp och kollade så att jag hade gjort det hon sa att jag skulle göra. Och hon vart väldigt glad när hon såg att jag packat ner så mycket som möjligt. Nu var det bara möblerna som var framme. Även min dator och telefon hade jag lämnat framme.
Veckan gick och det var nu dags att lämna New York för att åka till Los Angeles. Pappa sålde våra bilar och vi tog senare ett flyg till Los Angeles, där pappa hade köpt två nya bilar.
Vi kom hem till vårt nya hus, det var större än jag väntat. Vi gick in i huset och jag gick upp mitt rum. Det var jättemycket större än mitt andra rum. Det var en dörr rakt fram i mitt rum. Jag undrade vad det var så jag gick fram och öppnade den.
- Åh jösses.. Sa jag tyst för mig själv.
Det var en gigantisk stor walk-in-closet. Detta kanske skulle bli rätt bra iallafall.
När jag utforskat huset valde jag att gå ut på gatan för att kolla in det lite. Jag gick runt där ett tag och såg alla gigantiska hus. Gud vad fina alla var.
När jag har gått en bit, stannar jag upp av att jag plötsligt ser ...
Kan ni gissa vem som går där eller? Haha. :)
Glöm inte kommentarerna :D
Love At First Sight - Kapitel 11
- Jag har verkligen saknat dig Taylor, vart har du..
Taylor satte två fingrar på min mun och såg allvarligt på mig.
- Jo det är så att ...
Jag kollade upp mot Taylor oroande. Han fortsatte,
- Jo det är så att ..
Han avslutade och svalde hårt.
Han försökte på börja meningen igen.
- Jag har funderat lite. Och det är så att jag tror inte detta kommer funka.
Det han sa kunde inte vara sant.
Jag kollade upp på Taylor igen. Han såg hur oroad jag var.
- Vad menar du? Frågade jag Taylor.
- Vi kan inte påbörja nått som inte kan genomföras du vet?
Precis vad jag också hade tänk på. Men jag trodde inte han höll med riktigt.
- Okej, bäst att jag går antar jag.
Taylor nickade och gav mig en kram. Jag sa ingenting utan tog emot kramen och vände sedan på klacken och gick. När jag kom gick förbi hörnet kände jag hur tårarna ville tränga sig ur mina ögon. Men jag ville verkligen inte visa för någon att jag var ledsen, så jag försökte hålla dom inne ett tag till.
Det var nu drygt en halvtimme kvar tills flyget skulle gå. Och jag kände att det inte alls var någon stress. Jag sprang in på en av toaletterna och släppte ut tårarna. Egentligen var det ju ingen stor grej att gråta över. Vi har bara känt varandra i två veckor. Han borde inte betyda så här mycket för mig. Inte nu, inte så här tidigt.
Men nu var det så och jag kunde inte göra någonting åt det.
När jag varit inne på toan i cirka 10 minuter torkade jag mina tårar och gick tillbaka till gate 20.
Där mötte jag en väldigt glad Lana. Men när hon såg att jag precis gråtit såg hon väldigt förvirrad ut.
- Hörru, vad är det som har hänt?
- Han sa att det inte skulle funka. Han langade dissen helt enkelt. Sa jag till Lana och snyftade till.
- Nä, så skulle det ju inte bli ! Sa Lana och kramade mig hårt.
Jag kände hur tårarna ville komma igen. Men jag hindrade dom, jag ville inte börja gråta igen inför alla människor.
Det var nu dags att gå ombord på planet och vi fick samma platser som på vägen till Fuerteventura. Jag fick som sagt sitta längst in.
Under hela två timmar satt jag som förstenad och tittade ut genom fönstret samtidigt som jag lyssnade på The Script.
Även om jag lyssnade på musik hörde jag Taylor säga "Det kommer inte funka" om och om igen i mitt huvud.
Till slut somnade jag och jag tror jag sov ett ganska långt tag. För när jag vaknade igen var det becksvart ute och jag hade även missat två filmer som visats.
Lana petade på mig och jag tog av mig mina hörlurar och lyssnade på vad hon hade att säga.
- Dom ska visa Eclipse nu. Taylor är med i den om du vill se.
Även fast jag faktiskt inte var taggad alls på att se någon av Twilight filmerna, kände jag min ändå tvungen att kolla.
Jag fattade knappt någonting av filmerna eftersom att jag inte sett dom andra två, men jag fortsatte ändå kolla.
Scenerna med Taylor kom, och gud vad snygg han är. Jag förstår verkligen varför alla tjejer blir helt galna i honom. Tänkte jag för mig själv.
Och jag kunde inte låta bli att börja gråta när jag trodde Taylor skulle dö i en scen. Ibland är man för känslig haha.
Filmen tog slut och vi började närma oss John F. Kennedy International Airport. Vi landade och jag såg hur snön flög runt utanför fönstret. Usch och fy. Inte snö, jag vill ha värme. Tänkte jag.
Det var nu dags att gå av planet, och usch vad kallt det var. Jag ville tillbaka något brutalt nu. Men vad ska man göra ? Jag fick leva med det helt enkelt.
Vi fortsatte vidare till vår packning, vi fick den ganska fort. Och sedan åkte vi hem, direkt när vi kom hem gick jag upp och la mig i min säng. Jag hade blivit riktigt trött av resan.
Men precis när jag var på väg att somna ropade pappa på mig att jag skulle komma ner.
- Jag och mamma har nått att berätta. Sa Pappa och gav mig en bild.
Hmm vad är det April's päron ska berätta nudå? :))
KOMMENTERA, HIHI :))
Love At First Sight - Kapitel 10
Pablo kom och öppnade dörren och hjälpte oss ut, vi gick upp till våra hotell rum. Jag bytte om till pyjamas och fixade mig. Jag gick sedan och la mig och somnade fort som attan.
Dumdumdum. Vad händer nu då? Kommer allt verkligen ordna sig?
Dagarna gick och jag hade det underbart tillsammans med Taylor, hans vänner och Lana. Jag och Taylor kom allt närmare varandra, dock visste jag inte hur det stod mellan oss. Jag ville heller egentligen inte starta upp någonting som inte kan fortsätta när vi åker här ifrån. Jag gick därför länge runt och funderade på detta. Skulle jag fråga eller inte. Frågade jag mig själv om och om igen.
De sista tre dagarna hyrde mamma och pappa en bil. De tyckte vi skulle åka och utforska ön lite grann. Det var faktiskt väldigt trevligt. Jag fick visserligen inte träffa Taylor någonting de tre dagarna. Vi skulle snart skiljas åt liksom. Då ville man ju passa på att träffas. Men ja, min mamma är som hon är och ville att bara vi i familjen skulle åka med. Lana då också så klart.
Jag satt varje dag och lyssnade genom min Michael Jackson playlist på spotify för att få bilturerna att gå så snabbt som möjligt.
Vi stannade på väldigt fina platser. Det vill säga, stränder, grottor, shoppingcentrum och museum bl.a. Och jag tog massor av bilder.
De tre dagarna gick och det var dags att säga hej då till Fuerteventura och åka hem till New York. Bussen från hotellet gick runt nio på morgonen och jag kände mig bara tvungen att hitta Taylor och prata lite med honom. Vi hade trots allt inte trättats på tre dagar. Visst det låter lite, men för mig kändes det som en evighet.
Jag sprang runt som en dåre och letade efter honom. Jag knackade till och med på hans rum. Men han var inte där. Det var heller ingen som visste vart han var.
Klockan närmade sig nio och jag var tvungen att ge upp mitt letande. Bussen kom och vi hoppade på den. Jag och Lana delade säte och jag satt längst in mot fönstret. De två veckorna här på ön spelades upp om och om igen i mitt huvud hela vägen till flygplatsen.
- Men hallå April! Sluta dröm.. Hörde jag Lana säga.
- Mh va?
- Somnade du eller nått?
Lana måste pratat med mig ett långt tag innan jag reagerade, haha.
- Va nä? Jag funderade bara. Sa jag till Lana.
- Ah okej. Jag tänkte bara fråga om du hittade Taylor?
- Nä jag hittade inte honom någonstans. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
- Ah jo, det kommer säkert fixa sig ska du se.
Jag hade hoppats på något mer stöttande av min bästa vän, men jag antar att det är lite svårt att svara på något sånt. Men jag kände på mig att det faktiskt inte skulle fixa sig. Vi skulle åka hem med flyget om en timme. Och jag har ingen aning om när Taylor's flyg går. Jag vet inte ens vart han ska flyga.
All denna personliga fakta hade vi helt glömt bort att berätta för varandra. Jag hade inte ens hans nummer. Så det betyder att jag inte kommer kunna få tag på honom. Han berättade även att han inte använder sig av twitter eller facebook. Och det gör det hela så svårt.
- Fuck my life. Sa jag tyst för mig själv.
- Vad sa du? Frågade Lana som inte riktigt hörde vad jag sa.
Jag svarade inte på det utan fortsatte titta ut genom fönstret när vi närmade oss flygplatsen.
Vi kom fram till flygplatsen, vi fick gå av bussen. Vi fick all vår packning och gick vidare in till incheckningen. När vi kommit in till taxfree'n gick jag direkt och satte mig vid gate 20 där vårt flyg skulle stå.
Jag fick sitta där ett tag ensam, för Lana, mamma och pappa ville gå och shoppa lite. Jag var inte alls på humör för det.
Jag pluggade i mina hörlurar i mina öron och satte på If You See Kay med The Script. Tiden drog iväg och Lana kom med en glass till mig. Jag tog tacksamt emot den och jag började små prata med Lana. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Det var faktiskt väldigt skönt att få ut allt.
Plötsligt stannade vi båda upp av att vi hörde högtalarna säga;
- Meddelande till Ms. April Williams, meddelande till Ms. April Williams. Mr. Lautner väntar på dig vid informationen.
Hörde jag verkligen rätt. Väntade Taylor på mig vid informationen?
Jag kollade på Lana med ett stort leende på mina läppar.
- Gå, han väntar på dig. Sa Lana till mig och log.
Lana hade rätt, det skulle ordna sig.
Jag sprang hela vägen till informationen, det var inte en kort väg direkt eftersom att jag var på andra sidan flygplatsen när de ropade på mig.
Jag kom fram till informationen och där stod han. Jag sprang fram till honom och gav honom en kyss.
- Jag har verkligen saknat dig Taylor, vart har du..
Taylor satte två fingrar på min mun och såg allvarligt på mig.
- Jo det är så att ...
Dumdumdum. Vad händer nu då? Kommer allt verkligen ordna sig?
Kommentera, kommentera, kommentera! :)))
Love At First Sight - Kapitel 9
Taylor tog min hand och pekade på en limousin som stod utanför hotellet.
- Kom. Sa Taylor och drog mig ut till bilen...
Jag följde med Taylor ut till bilen och chauffören öppnade artigt dörren till oss.
- Damerna först! Sa Taylor och log.
- Hihi vilken artig pojk man har här då. Sa jag fnittrande tillbaka.
Jag hoppade in i limousinen och chauffören körde ut från hotellet.
- Vart är vi på väg egentligen? Frågade jag Taylor.
- Jag vet faktiskt inte, haha. Men jag bad Pablo köra oss någonstans.
Jag kände på mig att Taylor visst visste vart vi skulle, men inte ville säga det. Men det kunde vara kul att få en liten överraskning.
Det kändes som att vi hade kört i timmar, så jag tog upp min Iphone och kollade på klockan. Halv nio? Har vi bara kört i en timme? Tänkte jag chockat för mig själv.
- Hur länge ska vi åka Taylor?
- I have no idea, men jag antar att vi snart är framme. Svarade Taylor.
Vi började småprata med varandra och det gjorde att tiden gick fortare. Ungefär en halvtimme senare var vi framme. Vi hade åkt till en strand. Stranden var helt tom, inte en kotte var där.
Men mitt ute på stranden stod det ett bord och två stolar. Bordet var uppdukat och det stod ett ljus på bordet. Bredvid bordet satt det en kille med en gitarr.
Hörru, du visste visst vart vi skulle ! Sa jag till Taylor och försökte låta lite små sur.
Haha, det kanske jag gjorde, ja ... Sa Taylor som försökte låta lite små gullig.
Han tog min hand och vi gick ut och satte oss vid bordet. Taylor bad gitarristen att börja spela. Och han började spela Save Tonight, som faktiskt är en av mina favorit låtar. Gitarristen spelade underbart bra, nästan så man smälte.
Vi började prata om alla mellan himmel och jord. Taylor berättade om hur skönt det var att få kommit hit och slippa alla paparazzis och skrikande tjejer. Och jag berättade om hur tråkigt det var att vara vanligt och min dröm om att bli en framgångsrik sångerska.
En kvart senare fick vi vår mat, de hade lagat maten i en restaurang som låt lite länge upp på stranden.
- Hur kunde du orka fixa allt detta för mig? Frågade jag Taylor.
- Jag ville göra nått speciellt för en speciell tjej!
Han tog min hand och log det där leendet som man verkligen smälter av.
Vi åter gick till maten och åt upp. Jag var verkligen hungrig idag, så jag åt upp det ganska fort. Vilket var väldigt ovanligt för mig. Jag brukar alltid sitta med min mat i en extra kvart efter att mina kompisar ätit upp.
Nu började gitarristen spela Collide. Taylor ställde sig snabbt upp.
- Får jag lov? Sa Taylor och räckte mig hans hand.
- Haha självklart. Sa jag och log mot honom.
Vi gick ställde oss framför gitarristen och jag la mina armar på Taylor's axlar. Taylor satte sina händer på min midja och han drog mig tätt in till honom. Vi stod där och dansade genom hela låten. När låten tog slut stannade vi upp. Taylor kollade djup in i mina ögon och närmade sig mitt ansikte. I nästa sekund stod vi där och kysstes under stjärnorna.
Det var ett fatastiskt ögonblick.
Kyssen tog slut och vi stod där ett tag till.
- Du är bra April. Sa Taylor och gav mig ett leende.
Jag blev generad men smälte en aning inom mig.
- Om det är någon som är bra, så är det du Taylor. Sa jag och gav honom en kram.
Vi hörde någon tuta uppifrån parkeringen. Det var Pablo som meddelade att vi skulle hem. Klockan var tydligen redan tio. Herregud vad tiden runnit iväg. Funderade jag för mig själv.
Vi gick upp och satte oss i limousinen. Vi körde iväg och innan jag visste ordet av somnade jag på Taylor's axel.
TAYLOR'S TANKAR
April, hon måste vara en av dom underbaraste. Tänkte jag för mig själv.
Visste vi har bara känt varandra i drygt två dygn, men jag känner verkligen att det är något speciellt med henne.
Jag kände hur April la huvudet på min axel, jag kollade på henne och såg att hon sov. Hur kunde en människa vara så fin när den sov? Helt otroligt.
I nästa sekund somnade även jag med huvudet liggande på April's huvud.
APRIL'S TANKAR
Jag vaknade av att bilen stannade till utanför hotellet. Taylor sov med sitt huvud på mitt huvud. Och jag väckte honom lite lätt och sa att vi var framme nu. Han kollade på mig och log. Gud vad söt han var alltså.
Pablo kom och öppnade dörren och hjälpte oss ut, vi gick upp till våra hotell rum. Jag bytte om till pyjamas och fixade mig. Jag gick sedan och la mig och somnade fort som attan.
Nu är det dags för mig att spela lite Balck Ops, hihihi :))
Men glöm verkligen inte att kommentera! :)
Love At First Sight - Kapitel 8
Han simmade upp framför mig och slängde med håret för att få bort vattnet. Då..
Snyggaste pojken, är allt jag säger.
Han kom närmre mig. Satte sina händer på min midja och drog mig allt tightare mot honom. Han kollade djupt in i mina ögon och sedan kysste han mig mjukt och intensivt.
Vi hörde lite fniss bakom oss, det avbröt oss och både jag och Taylor kollade generat på Lana och Ryan och senare på varandra. Jag log mot Taylor och sedan skvätte jag vatten på honom. Han låtsades vara sur på mig och hoppade på mig så jag nästan hamnade under vattnet. Jag tog mig loss från hans grepp och skvätte ännu mer vatten på honom.
Lana och Ryan tyckte det så väldigt roligt ut så dom hoppade i vattnet och deltog i våran lek. Efter några minuter sprang jag upp och hämtade en uppblåsbar boll som jag hade tagit med mig hemifrån.
Vi började kasta bollen till varandra och det blev till slut en väldigt seriös lek vi lekte. Det var jag och Lana mot Ryan och Taylor. Det blev bara roligare och roligare, och seriösa och seriösare. Men jag och Lana vann den här gången. Killarna vart ganska arga över förlusten, men försökte att inte visa att de var dåliga förlorare.
När klockan närmade sig sju på kvällen var det dags för middag. Taylor kom och knackade på min och Lana's dörr. Han gav mig en lapp men bad mig att inte läsa på den förens han gått där ifrån.
Jag vart väldigt nyfiken och öppnade den så fort vi stängt dörren.
"Hej sötaste tjejen.
Möt mig i Lobbyn vid halv åtta.
Sätt på dig något fint, så blir allt perfa!
Puss Taylor"
Det var det som stod på lappen.
Hm. Vad är det nu han hittar på? Tänkte jag för mig själv.
Jag gick till min resväska, som jag fortfarande inte packat upp. Jag letade fram min svarta tubklänning, mina svarta klackar. Och till det mitt stora silver-svarta halsband. Jag sminkade mig och lockade håret lite lätt.
Klockan slog halv åtta och jag gick ner till Lobbyn. Där stod Taylor. Han hade på sig en svart kostym med en svart skjorta som även nu hade de två sista knapparna upp knäppta. Han hade även på sig sina nya Vans. Snygg var han iallafall.
- Oj, vad fin du är .. Sa Taylor häpnande.
- Hihi tack. Du ser inte så tokig ut heller. Haha. Skämtade jag tillbaka.
Taylor tog min hand och pekade på en limousin som stod utanför hotellet.
- Kom. Sa Taylor och drog mig ut till bilen...
Hmm vad händer nu då kan man ju fråga sig, haha.
Men detta var iallafall allt för ikväll. Skriver mer imorgon när jag vaknat.Glöm inte att kommentera! :)))
Love At First Sight - Kapitel 7
Det gick jättebra för mig och Taylor. Även om jag aldrig har spelat vollyboll förrut så var jag ganska duktig ändå.
LALALAL. :))))
Jag gick fram till Taylor och ...
Jag kom allt närmare Taylor och gav honom en puss på kinden. Det kändes riktigt bra att röra honom. Hans värme gick som blixtar genom min kropp. Han vart generad och log mot mig.
- Vad var det för? Sa Taylor lite smått förvirrad.
Det fanns egentligen ingen anledning till varför jag gjorde som jag gjorde. Men det kändes bara väldigt bra att göra det. Men eftersom att jag inte hade någon svar på det, kollade jag på honom, log och ryckte på axlarna. Taylor skrattade till lite och sedan fortsatte vi spela lite till.
Det gick ungefär en halvtimme och vi var sedan väldigt trötta. Vi tog ett sista dopp och gick tillbaka till hotellet. Jag och Lana gick upp till vårt hotellrum. Jag tog en dusch och bytte kläder. Jag orkade dock inte fixa håret nu, jag lät det bara hänga. Och sedan gick vi ner till Lobbyn igen. Där stog Taylor och såg riktigt snygg ut som vanligt. Han hade på sig en blå rutig skjorta och blåa jeans.
Jag gick fram till honom och frågade vad han ville hitta på. Han hade dock inget nytt på lager så Lana kom efter och gav ett förslag på att gå ner och shoppa lite. Jag tyckte det var en super idé, men vad killarna tyckte såg man klart och tydligt.
De hade egentligen ingen lust att gå ut och shoppa. Men de tänkte vara lite snälla och följa med. De kunde ju ändå hitta nått trevligt.
Vi gick ner till "shopping gatan", det var fullt med kläd affärer, parfym affärer och souvenir affärer. "Paradiset" är allt jag säger.
Vi gick runt i massor med affärer, jag köpte lite olika random grejer. Men sedan gick vi in på Macy's. Vi har den i New York, men jag tyckte det kunde vara kul att gå in här också. Det fanns inprincipt samma saker här som det gjorde i New York, men jag köpte iallafall ett par oranga Converse. Jag hade länge gått och suktat efter ett par oranga, men plånboken har länge varit tom.
För lite extra fakta så är Converse mina absoluta favorit skor. Jag har flera stycken i nästan alla färger.
Taylor köpte ett par svarta Vans och han kunde inte vänta på att få använda dom ikväll. Vans är då Taylor's absoluta favorit skor.
Vi gick ut från Macy's och kände oss rätt klara. Vi snackade ihop oss lite och vi kom fram till att vi alla var väldigt sugna på att ta ett dopp i poolen.
När det bara var några meter kvar till hotellet sprang jag och Taylor ikapp, och så klart vann Taylor över mig. Jag ville egentligen inte komma med en ursäkt på varför jag förlorade, men jag skyllde allt på att Taylor var längre än mig och kunde komma fram snabbare med hans långa ben.
När vi kom upp till rummet bytte vi om snabbt och sprang sedan ner till poolen vi tog två solstolar till mig och Lana, vi la oss ner och väntade in killarna.
Taylor och Ryan, den av killarna som Lana kommit närmast, kom ner. De tog varsin solstol bredvid oss och la sig där. Fem minuter senare satte sig Taylor upp och föreslog att vi skulle gå och bada. Jag var inte helt på men jag satte mig iallafall upp. Taylor kom och tog mig i handen och drog upp mig. Vi ställde oss vid pool kanten och innan jag visste ordet av så puttade han i mig.
- Taylor! Det där var verkligen inte snällt hörru!
Taylor bara skrattade och dök senare i.
Jag kunde verkligen inte låta bli att kolla in hans underbara kropp.
Han simmade upp framför mig och slängde med håret för att få bort vattnet. Då..
LALALAL. :))))
Vad händer nu hohoho. :)
Glöm inte att kommentera hörrni!
Love At First Sight - Kapitel 6
Vi gick och la oss på våra handdukar, vi var nu väldigt uttmattade av våran simtur och det var väldigt skönt att få lägga sig ner och sola ett tag.
- Hörru tjejen! Du med prickig bikini! Hörde jag någon säga i bakgrunden.
Jag kollade upp och såg tre killar komma springande. I bakgrunden såg jag Taylor sitta på en handduk. Jag vet inte om Taylor känner killarna som kom springande men det skulle inte förvåna mig om han faktiskt gjorde det.
De sprang fram till Lana. Hon hade också prickig bikini på sig. Så det var egentligen henne dom ropade på.
Jag kände igen killarna från igår. Det var de killarna som Lana simmande fram till i poolen. Det verkar som att de kom nära varandra under den tiden. Varför får alltid Lana killarna ? Tänkte jag för mig själv.
Jag måste erkänna att vid det tillfället kände jag mig attans utanför. Så jag valde att gå ner till vattnet igen, denna gången ensam.
Jag sprang ner till vattnet, fortsatte längre ut i vattnet. När det blev allt djupare dök jag i och simmade en bit ut. Jag simmade upp till ytan igen och kolla in mot stranden. Det var inte alls många på stranden och inte heller särskilt många var ute i vattnet. Jag var nästa ensam.
Plötsligt blev jag dragen ner under vattnet. Jag hade blivit dränkt av en stor våg som kom överraskande. När jag väl var under vattnet slog jag huvudet i en sten och vart nästan medvetslös.
Jag vaknade senare upp på stranden och såg Taylor och hans vänner stå över mig och tittade oroligt på mig. Lana satt lite längre bort och pratade i telefon.
- Hörrni, hon vaknar ! Hörde jag den ena killen säga.
Lana kom springade och satte sig bredvid mig.
- Du, vad hände egentligen? Frågade Lana oroande.
- Ömh, ja jag vet inte riktigt. Det kom en våg. Svarade jag.
- Men du ska vara glad att Taylor såg vad som hände och hoppade i och räddade dig i sista sekunden.
Jag kollade på Taylor och log mot honom.
- Tack så jättemycket. Vad skulle jag gjort utan dig? Sa jag tacksamt till Taylor.
- Haha, äsch det var inget. Någon behövde ju göra det, eller hur? Sa Taylor skämtande tillbaka.
Jag skrattade lite smått och ställde mig försiktigt upp och gav Taylor en tackande kram. Jag kände hur han höll kvar lite längre än vad man ska. Och när vi sedan släppt varandra frågade Taylor om vi skulle gå och köpa glass. Jag var fortfarande lite yr, men jag sa ja och följde med.
Medan vi gick till kiosken som låg lite längre bort på stranden små pratade vi lite om Taylors karriär och han blev förvånad över att jag faktiskt inte visste någonting om honom. Men han tyckte också det var väldigt skönt att jag inte var en sån tjej som skrek efter honom och grejer. Jag kunde faktiskt förstå att det är jobbigt när det kommer massa tjejer och skriker efter en.
Vi kom fram till kiosken och vi köpte varsin glass. Konstigt nog valde vi samma glass, Magnum Mandel. Den har varit min favorit glass i flera år nu. Jag äter aldrig någon annan glass.
Vi njöt av våra glassar och bestämde oss sen för att spela beach vollyboll tillsammans med Taylors vänner och Lana.
Vi delade in oss i lag. Och Taylor sa det första han gjorde att han ville vara med mig. En av Taylors kompisar fick hoppa in i vårt lag också så vi blev jämna.
Det gick jättebra för mig och Taylor. Även om jag aldrig har spelat vollyboll förrut så var jag ganska duktig ändå.
Jag gick fram till Taylor och ...
Kommentera mera hörrni !
Love At First Sight - Kapitel 5
Jag och Lana bytte om till pyjamas och jag tvättade bort mitt smink och borstade tänderna med mera. När vi en halv timme senare gått och lagt oss knackade det på dörren. Lana bad mig gå och öppna, efter många om och men gick jag och öppnade dörren och där stod ...
Det blev ett lite kortare kapitel den här gången, men det duger nog gott och väl för er. Imorgon kommer det ett längre. Men kommentera massor så kanske jag vill skriva det så fort som möjligt! :)))
Klart det var mamma som stod där. Jag som hade hoppats på någon annan. Hon ville bara säga godnatt och jag fick en kram och en hälsning från pappa.
Jag gick tillbaka in till sängen och jag somnade snabbt som attan. Jag drömde massor den natten. Flera stycken av dem handlade faktiskt om Taylor och hur vi lärde känna varandra m.m. Dock är jag osäker på om det någonsin kommer hända i verkliga livet. Om någon av oss kommer våga ta kontakt.
Jag vaknade nästa morgon utvilad och pigg för att gå ner och äta frukost. Jag satte på mig mina jeans shorts och en vit t-shirt. Jag borstade håret och sminkade mig lite smått. Sedan gick jag och Lana ner och åt.
Frukost buffén var fylld med massor av mat och frukt. Det fanns massor med fina skulpturer av frukt som satt lite här och där som dekorationer. Jag blev förundrad över hur fint dom faktiskt kan göra en vanlig restaurang på ett hotell. Jag som nästan aldrig har varit på en sån här sunresort var inte alls van vid hur det såg ut och gick till. Så jag fick testa mig fram helt enkelt.
Under frukosten pratade jag och Lana ut om vad som hade hänt dagen innan. Enligt Lana var allt en missförstånd. Hon ville inte att såra mig, men hon ville inte heller lägga sig i varför jag var ledsen. Vilket jag inte riktigt förstod, vi är ju ändå bästa vänner. Bästa vänner ska hjälpa varandra ju.
Men vi valde att släppa det hela och gå vidare som allt var innan vi kom hit.
Vi bestämde oss iallafall för att gå ner till stranden. Så vi packade ihop badväskorna och vi gick ner. Det var en hiss ner till stranden så man slapp gå hela vägen. Vilket jag tyckte var jätteskönt. Jag är ganska lat av mig, haha.
Stranden var otroligt vacker. Det var siden mjuk sand och vattnet lyste turkost. Jag kunde inte vänta på att få hoppa i vattnet och simma runt som en liten delfin. Vi la ut våra handdukar och jag tog av mig kläderna. Idag hade jag valt min babyblåa bikini med vita prickar.
- Sisten i ! Sa jag skrattande till Lana.
- Tro inte att du vinner över mig !
Vi skrattade väldigt mycket samtidigt om vi sprang ner till havet och stänkte massor med vatten på varandra. Vattnet var så underbart skönt. Det måste varit varmare i vattnet än var det var i luften. Vilket var underbart skönt. Vi badade nästan ända tills vi fått russinhud. Då tyckte vi det var dags att gå upp.
Vi gick och la oss på våra handdukar, vi var nu väldigt uttmattade av våran simtur och det var väldigt skönt att få lägga sig ner och sola ett tag.
- Hörru tjejen! Du med prickig bikini! Hörde jag någon säga i bakgrunden.
Det blev ett lite kortare kapitel den här gången, men det duger nog gott och väl för er. Imorgon kommer det ett längre. Men kommentera massor så kanske jag vill skriva det så fort som möjligt! :)))
Love At First Sight - Kapitel 4
Precis när jag var på väg att börja gråta, kände jag en varm hand läggas på min axel. Jag tittade upp med tårar i ögonen ...
Nanana, fortsättningen får ni i nästa kapitel. Lalal.
Och där stog han, Taylor Lautner som han tydligen heter. Undrar vad han vill mig.
- Hej du. Hur är det med dig egentligen? Sa han till mig.
Jag visste verkligen inte vad jag skulle svara. Men jag gav det ett försök.
- Jo ah, ja vet inte riktigt. Men .. Det var allt jag hann säga innan jag började gråta.
- Kom hit. Sa Taylor till mig.
Han sträckte ut handen och jag tog tag i den. Han gav mig en tröstande kram. Sedan släppte vi varandra och han sa att allt skulle bli bra igen. Jag rodnade och sa att jag behövde gå tillbaka till mitt rum.
Jag sprang där ifrån snabbt som attan, jag ville inte att han skulle se mig gråta.
- Vi kan väl ses senare iallafall. Hörde jag Taylor ropa bakom mig.
Jag små log för mig själv men låtsades inte höra. Jag bara fortsatte springa med en klump i halsen. På vägen upp till mitt och Lanas rum stötte jag på mamma. Hon blev förvånad och frågade vad som hade hänt. Vi satte oss ner och började prata om varför jag var så ledsen.
Jag berättade för henne att det kändes som att Lana inte alls bryr sig om mig längre. Att hon bara åkt med hit för att få känna på värmen igen. Och inte för att spendera tid med mig. Men vad vet jag. Jag kanske har helt fel. Mamma höll inte alls med mig och trodde att allt bara var ett missförstånd. Dock vet jag inte om jag ska tro att det är så eller inte.
Jag tog en paus från allt och gick och la mig i min säng, det var tänkt att jag skulle titta på tv. Men istället slumrade jag till. Jag har ingen aning om hur länge jag sov, men när jag vaknade igen var det mörkt ute och klockan var runt middags tid. Det var helt tomt i rummet och jag antog att Lana och mina föräldrar hade gått och tagit ett glas i baren medans de väntade på mig.
Jag tog mig upp ur sängen och gick till min resväska. Jag hade ingen aning om vad jag skulle ha på mig så jag rotade runt X antal minuter innan jag hittade min "lilla svarta" jag köpte på Victoria's Secret här om veckan. Till det tog jag mina svarta klackar och ett silver halsband. Jag sminkade mig lite smått och sedan gick jag ut för att ta hissen ner till baren för att se ifall Lana och resten satt där.
Men vem är det då inte som står och väntar på hissen? Jo, Taylor står där i blå slitna jeans och en vit skjorta, med dom två sista knapparna uppknäppta och till det hade han vita låga Converse. Jag har nog inga ord för hur snygg han var.
Jag ställde mig bredvid honom och väntade på hissen. Vi tittade i omgångar på varandra och det blev en sån där pinsamt tystnad. Jag funderade på om jag skulle våga säga hej eller inte. Jag är ju trots allt väldigt blyg av mig.
Hissen kom och vi gick in. Jag räckte fram handen för att trycka på knappen med en 1a på. Men precis när jag skulle klicka snuddade jag vid Taylors hand. Han hade också försökt ta fram handen för att klicka.
- Oj förlåt.. Sa jag några sekunder efteråt.
- Äsch det är ingen fara. Hehe..
Tystnaden uppstod igen. Vilket förvånade mig. Jag trodde Taylor skulle vara utåtriktad eftersom att han är så pass känd som han är. Men jag var helt ute och cyklade, han verkade vara exakt lika blyg som mig.
Vi hade nu tagit oss ner två våningar och var snart framme vid första våningen. Jag tog mig nu mod till att börja prata.
- Hur länge ska du stanna här då? Frågade jag lite tveksamt.
- Två veckor, du då?
- Faktiskt samma, jag åker hem på en måndag.
Samtalet var väldigt stelt och det var en stor lättnad när vi äntligen kom ner till våning ett.
- Amen vi ses då. Sa Taylor och vinkade till mig.
Jag kollade på honom och log lite smått istället för att säga vi ses tillbaka till honom.
Jag gick till baren och hittade Lana och mina föräldrar. De hade som tur var inte suttit där och väntat så länge, men vi gick iallafall vidare till restaurangen och åt lite grann. Det var faktiskt en väldigt trevlig middag. Det som hade hänt under dagen var då som bortblåst och jag och Lana var nu bästavänner igen. Det kändes grymt.
Kvällen gick och vi blev allt tröttare. Även om jag hade sovit under dagen var jag nog den som faktiskt var tröttast av oss alla. Så runt tio tiden bestämde vi oss för att gå tillbaka till våra rum. Jag och Lana bytte om till pyjamas och jag tvättade bort mitt smink och borstade tänderna med mera. När vi en halv timme senare gått och lagt oss knackade det på dörren. Lana bad mig gå och öppna, efter många om och men gick jag och öppnade dörren och där stod ...
Nanana, fortsättningen får ni i nästa kapitel. Lalal.
Kommentera om ni vill ha det så fort som möjligt ! :))
Love At First Sight - Kapitel 3
Men jag hängde på iallafall. Kunde vara skönt att få svalka sig lite. Så jag ställde mig upp och gick ner till poolen. Jag märkte att han ...
Jag märkte att han sneglade lite smått på mig när jag gick där i min aprikosa trekantsbikini. Men jag försökte att inte låtsas om det, för jag ville inte att Lana skulle märka nått.
Han hade ett par babyblå badbyxor på sig som gjorde att hans solbrända hud såg ännu finare och solbrändare ut. Och ett par svarta Ray Ban. Jag hade själv ett par Ray Ban på mig, dock inte svarta men ljusrosa var dom. Kändes som en bra match.
Jag och Lana gick vidare ner i poolen och tog ett dopp. Jag såg hur han hela tiden kollade in mig. Dock hade jag lite svårt för att kolla tillbaka på honom. För jag tänkte ju hela tiden på Lana. Jag ville inte att hon skulle ta mitt span nu igen.
Men hans snygghet gjorde att jag kollade iallafall. Vad ska man göra liksom?
- April, vad är det du kollar på hela tiden? Sa Lana fundersamt.
- Men va? Nä ingenting.. Sa jag och log lite tveksamt.
- Du, jag ser nog allt att du kollar på nått hela tiden.
Vänta nu, vad ska jag svara på det? Jag kan ju inte ljuga för min bästavän.
- Okej Lana. Lova mig att du håller dig borta från honom.
- Jadå, han är säkert ful, haha. Sa Lana lite skämtande.
- Ah, det är han som sitter där borta i blå badbyxor.
Då kom en reaktion som inte var väntad.
- VA SKOJAR DU MED MIG?
- Vad? Sa jag smått förvirrad.
- April, hur länge har han suttit där?
- Ja men typ, hela tiden, vadå?
Jag var väldigt förvirrad vid detta tillfället.
- APRIL, DET ÄR TAYLOR LAUTNER.
- Snackade inte receptionisten om honom? Jag fattar ingenting.
- Är du helt lost eller? Han är typ jättekänd.. Helt helt helt lost..
Vad i helvete. Ja, jag kände mig helt lost nu. Vem är Taylor Lautner och varför har jag aldrig hört talas om honom ifall han är känd?
- Men eftersom att han är känd har han säkert inte tid med dig, tänk lite April.
Jag visste inte vad jag skulle svara på det där. Varför visste jag att Lana skulle lägga en sån kommentar?
Jag bestämde mig iallafall för att gå upp från vattnet nu. Klarade inte av henne mer för tillfället. Dock förvånade det mig inte att Lana stannade kvar och simmade bort till några killar i vår ålder och började små snacka lite med dom.
Vid det tillfället kände jag mig väldigt besviken på Lana, hon är ju ändå min bästavän. Bästavänner gör inte sånt. Jag kollade besviket på henne, men såklart såg hon inte det. Hon var ju för upptagen med killarna. Så jag gick till solstolen igen och hämtade mina grejer och försvann in på hotellet.
TAYLORS TANKAR
Jag tror mitt hjärta hoppade över ett slag. Hon där borta var det snyggaste jag sett. Men hon ser så ledsen ut hela tiden. Undrar vad det är som är fel egentligen.. Borde jag gå efter? En röst inom mig sa till mig att följa efter. Det är väl det enda rätta antar jag.
APRILS TANKAR
Jag tog ett snabbt ögonkast bakåt och såg hur Taylor reste sig upp. Men jag tänkte inte mer på det utan jag sprang vidare till restaurangen och satte mig vid ett av små borden, med händerna över ansiktet. Precis när jag var på väg att börja gråta, kände jag en varm hand läggas på min axel. Jag tittade upp med tårar i ögonen ...
Taggad på nästa kapitel? Det är jag iallafall.. ;)
Love At First Sight - Kapitel 2
Men det var då jag såg honom. Han hade underbart fint brunt hår, bruna ögon. Vartfall av det jag kunde se. Och en brutalt snygg kropp. Vi fick ögonkontakt och han log lite smått mot mig. Han ställde sig upp och började sakta gå mot...
Är det mig han går mot? Gud vad ska jag göra ifall det är det? Vad ska jag säga ifall han säger hej? Vi håller ögonkontakten nästan hela tiden tiden. Men efter ett par meter svänger han av in till snack baren för att hämta nått att dricka. Hmm, jag kanske bara inbillade mig allting.
Han stod i baren ett tag och fyllde på två glas med Fanta Exotic. Jag funderade för mig själv vem det andra glaset är till. Hans flickvän kanske? Nä han får verkligen inte ha en flickvän, då har jag ingen chans alls. Tänkte jag.
- Åh har du sett den blonda killen som sitter där borta med röda badbyxor. Kolla vad snygg han är! Sa Lana till mig.
- Ja, han var snygg faktiskt. Jag höll faktiskt med henne, men jag hörde på mig själv att jag inte alls lät entusiastisk.
- Vad är det med dig nu då April, du brukar alltid spana in killar. Och vi är här i paradiset, du borde vara glad!
Än en gång höll jag med henne. Men i alla år som jag har känt Lana har hon alltid tagit killarna ifrån mig. Så jag vågade inte säga något om att jag kollade in honom.
- Ja alltså jag vet inte. Det är nog jetlagen som påverkar mig. Sa jag, även fast det inte var sant. Jag var inte alls påverkad av jetlagen, det var bara helt tomt i huvudet och jag hade ingen annan ursäkt.
Han var nu klar med att fylla på glasen och vände sig om. Han kollade snabbt tillbaka på mig men när han såg att jag kollade på honom vände han bort blicken. Han vände ofta tillbaka blicken på mig men tog bort den lika snabbt.
Jag följde honom med blicken och såg att han gick och satte sig vid en yngre kvinna. Men hon såg faktiskt äldre ut än vad han gjorde. Han gav kvinnan glaset och la sig ner för att sola igen. Även jag gjorde det. Jag blundade och plötsligt vart det mörkt. Nått skymde för solen. Jag öppnade ögonen och såg Lana stå ovanför mig.
- Du skymmer för solen Lana! Sa jag lite på skoj.
- Förlåt då mamma. Men du jag tycker vi tar ett dopp. Och säg inte att du inte vill för du inte vill förstöra håret.. Sa Lana och skrattade lite för sig själv.
Sant, jag brukade inte vilja bada för då förstörs mitt hår. Det är naturligt lockigt och jag plattar det alltid innan jag går ut från huset. Så om jag badar kommer det bli lockigt igen.
Men jag hängde på iallafall. Kunde vara skönt att få svalka sig lite. Så jag ställde mig upp och gick ner till poolen. Jag märkte att han ...
Ojojojdå, vad är det nu som händer?
Love At First Sight - Kapitel 1
Hej det är jag som är April, jag är 17 år och bor i New York City, nu ska jag berätta om hur jag träffade min Taylor Lautner.
Vem eller vad är det han är på väg till? Det får du reda på i nästa inlägg. Tihi. :)
Jag satt framför spegeln och sminkade mig när jag plötsligt hörde mamma skrika arg nere ifrån.
- Det är 5 minuter kvar tills taxin kommer, vi måste dra!
- Okej okej, jag kommer .. Skrek jag smått tillbaka.
Jag och min familj hade sen några månader tillbaka beställt en resa till Fuerteventura som ligger utanför Spanien. Mamma sa att jag fick ta med mig en kompis eftersom att jag är ensamt barn. Så jag ringde till min bästa kompis Lana och bad henne följa med. Klart som fan att hon ville följa med. Hihi.
Vi kom till John F. Kennedy International Airport i New York cirka en timme senare. Där träffade jag Lana, det var underbart att se henne, vi hade inte träffats på drygt ett år på grund av att hon varit och pluggat i Frankrike.
Själv har jag alltid velat åka till Frankrike. Verkar vara så fint och romantiskt där, men det blir väl senare i livet. Eftersom att jag aldrig har varit i Europa så blir detta första gången jag kommer dit. Känns riktigt spännande faktiskt.
I alla fall, jag fick världens största och mysigaste kramen av min bästa vän och vi stod länge och bara kramades. Jag har saknat henne något brutalt. När vi kramast färdigt gick vi och tog en Chai Latte på Starbucks och pratade massa skit om vad som hade hänt i skolan och hur det var i Spanien.
- Familjen Williams och Lana Jefferson till Gate 15 på en gång. Planet lyfter om 5 minuter. Hördes i högtalarna.
- Oj jösses amalia. Det är nog dags att gå nu, vi får inte missa planet! Sa mamma och lyfte sig från stolen.
Vi var äntligen inne på planet och vi tog våra platser. Jag satt längst in mot fönstret, för jag har inte flygit så mycket, så det kändes väldigt fascinerande att titta ut genom fönstret när man var så pass högt upp. Jag somnade ganska snabbt på flyget och vaknade hastigt när det landade. Jag kollade ut genom fönstret och såg massa palmer. Åh vad härligt. Äntligen är man tillbaka i värmen, det är ju trots allt vinter hemma.
Vi gick av planet och skyndade oss för att hämta våra väskor och sedan vidare till bussen. Vi ville ha grymma platser you know. Efter ungefär en timmes bussresa var vi framme vid hotellet. Magic Life heter det. Vi kom in i Lobbyn och var förundrade av hur stort hotellet var. Och vi var ändå bara inne i Lobbyn. Tänk då resten av hotellet !
- Jag hoppas verkligen ni inte är någon av de tjejerna som bara kommer hit för att se Taylor Lautner. Sa killen som stod i receptionen.
Jag och Lana kollade på varandra och förstod ingenting av vad han sa och sedan kollade vi tillbaka på Receptionisten.
- Va? Nä, vem är det?
- Äsch det var ingenting föresten. Fortsätt till era rum bara.
Vi var lite smått förvånade men vi tänkte inte mer på det. Så vi gick upp till vårat rum som låg på fjärde våningen. Jag och Lana fick bo i rum nummer 416 medans mamma och pappa fick bo mittemot oss i 415. När vi packat upp oss och bytt om till bikini ville vi utforska hotellet lite så vi gick ner till poolen.
- Woooh, det är brutalt många snygga killar här.. Sa Lana till mig.
Jag skrattade lite smått och höll med henne.
Vi paxade två solstolar, la dit varsin handduk, tog av oss kläderna och la oss på solstolarna. Vi fick många positiva blickar, men vi brydde oss inte mer om det. Men det var då jag såg honom. Han hade underbart fint brunt hår, bruna ögon. Vartfall av det jag kunde se. Och en brutalt snygg kropp. Vi fick ögonkontakt och han log lite smått mot mig.
Han ställde sig upp och började sakta gå mot...
Vem eller vad är det han är på väg till? Det får du reda på i nästa inlägg. Tihi. :)
